Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda Uppsatser - I anledning af Clewbergs Tal öfver Drottning Lovisa Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
na eller en Drottning. Där hade bord{ vara:
Och väldet ej till öfvermod. "Hon ömmade sitt
slägtes plägor — och ömkade sitt slägtes brott9’
pä en gång fint och ömt! Sjelfva denna,
lätt-tadeliga, motsättningen af i sin grund ett och
samma ord, har något som behagar. "Vid Adolph
— kan ej sägas. Man brukar det endast öm
ställen. Jag ser: Skalden har velat säga någon
ting mera delicat: och detta har* forvillat. Men
med, mindre fint, är mera rätt.
Denna aflägsna, halft; öppnade utsigten som
följer är mer än poetiskt djerf. — Men jag
delar djerfheten genom att upptaga den. — Det
är likväl en Mästafts! "Hvem gaf dig rätt att ur
din synkrets dömma — och säga: Dagens Gud!
du vacklar i ditt lopp."
"Ett lika dyrt, och längre vårdadt lån." Man
hade kunnat hjelpa det felaktiga i. denna raden.
De första orden äro för mycket mot styrkan af
den känsla som bör herrska: de sista hafva ej
riktighet. Man hade kunnat säga: Ett en gång
- lika ..dyrt och lika dyrkadt lån.
De 4 sista raderna äro i min känsla
ojemförli-ga. En renhet och enfald utan like, full af något så
ljuft och pathetikt, att ej röras vore en fördömelse.
Detta är skönhet! och jag ville vara belönaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
