Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han såg ofta bort, när han talade med någon.
Men eljest liknade han mest fadern, om vilkens
död de onda ryktena gingo, var god och
välvillig som han och giorde ingen för när, varken
människor eller djur.
Men borta från alla andra människor levde
han liksom modern. Aldrig hade han vänt sin
håg till någon kvinna, aldrig hade han som de
andra unga männen i byn haft en käresta,
vilken under de ljusa sommarkvällarna mötte
honom i ängen. Nils hade ett gott huvud, fastän
han alting talade mycket, och fastän han gärna
höll sig själv undan. Ty prästen, för vilken
han läste sig fram, gav honom vitsord, framför
andra. Och när han, högväxt och välskapad, ljus
i hyn och med ett gott leende i sina ljusa ögon,
kom på kyrkvägen bland de andra, var det
mången flicka, som gärna skulle kastat sina blickar
på honom, om hon icke fruktat hans moden Men
Inga Persdotter önskade ingen kalla svärmor. Ty
alla visste, att Nils rättade sig efter sin moder
i allt, och att hon var den enda, som hade makt
över honom.
Denna makt hade hon fått, därigenom att
hon i den ålder, då sonen ej längre var gosse,
men ej heller ännu blivit man, gjorde sig till
hans härskarinna genom att locka honom till
brottslig kärlek. Detta började, medan den
sjuklige Tufve Tufvesson ännu levde, och om de onda
ryktena efter hans död talade sanning, så var
denna brottsliga kärlek skuld däri. Inga Persdotter
var ännu en ung kvinna, när hon i orent syfte
första gången kom att kasta sina ögon på sin son,
hennes blod brann hett, och hennes man var
gammal och sjuk. Det oerhörda blev Inga Persdotter
möjligt, emedan hon själv hörde till dem, vilka
aldrig känt, att någonting i världen har helgd.
Av sig själv och sin egen lust var hon fylld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
