Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför föraktade hon också andra människor,
emedan de icke voro som hon, samt kallade
dem i sitt sinne enfaldiga och svaga. Detta var
väl ock hemligheten, varför hon ingav alla, som
kommo i hennes närhet, skräck. Men sådant höll
henne icke tillbaka. Hon märkte det tvärtom
själv och gladdes i högmodssvindel och
kraftkänsla åt den skrämsel, hon spridde. Aldrig hade
heller denna kvinna önskat sig ett barn. Kärleken
ville hon njuta, gods och penningar, kläder och
husgeråd ville hon äga. Men böja sig ville hon
icke. Hon ville icke lida, som kvinnor göra, vilka
längta efter lidandet, emedan de känna, att just
detta skänker dem den enda, stora sällheten. Den
dag, då hon märkte sig vara havande, blev hon
därför utom sig av vrede och skräck. Hon gav
sin man skymford och slog honom rasande i
ansiktet samt fick ännu större hat till honom,
emedan han i sin godhet icke nändes slå henne
igen. Så gick hon till Spå-Maren, som kunde
läsa över sår, slå ut ögon, väcka kärlek och hat
samt andra hemliga konster, och henne bad Inga
Persdotter, att hon måtte göra henne hennes
livsfrukt kvitt. Men Spå-Maren, som icke fruktade
Gud, men väl lagen, vågade icke göra som hon
bad. I vanvett gick Inga Persdotter därifrån. I
två dagar stängde hon sig inne och ville icke taga
någon föda till sig. Hon ropade till dem, som
ville komma in till henne, att de skulle låta henne
vara, till dess att hungern vållat hennes död.
På tredje dagen blev henne dock hungern
övermäktig, så att hon kom ut och åt. Då var hon
blek och tärd samt hade blåa, djupa ringar kring
ögonen. När hon ätit, gick hon ut på gården.
Fastän det ännu var tidigt på våren och kyligt
i luften, satte hon sig där vid brunnen under
fläderbusken och satt så, utan att röra sig, ända
till aftonen. Hennes man och husets folk gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
