Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
henne förbi. Men ingen kunde säga, om hon
verkligen ingen såg, eller om hon blott låtsade så.
Efter den tiden var Inga Persdotter ej värre,
än havande kvinnor pläga, hon var blott
tystare och grubblade mera. Men när
födslosmärtorna kommo, hädade hon Gud och slog
barnmorskan, som ville hjälpa henne, samt betedde
sig sä, att Tufve Tufvesson, hennes man, som
länge längtat efter barnet och nu gladde sig,
att det kom, gick ut i trädgården, emedan han
ej kunde vara inne. Där satte han sig ned på
bara marken och bad. När så gossen var född,
ville modern till en början ej se honom, och
ej heller ville hon ge honom di. Hon rördes
ej av hans kvidan, och hon fogade sig icke,
förrän hennes egna bröst började värka.
Hennes känsla för gossen vaknade ej heller,
förrän han blev äldre och lockade hennes blod.
Hon slog honom aldrig, gjorde honom heller
aldrig på annat sätt något ont. Men hon kunde
sitta och se på honom, som undrade hon över
att han fanns där, och varför han egentligen
blivit till.
»Du Tufve», sade hon en dag till sin man.
»Varför komma egentligen barnen?»
Härpå hade Tufve Tufvesson aldrig tänkt,
emedan det för honom var nog, att han visste,
att Gud en gång hade ordnat det så. Men
emedan han trodde, att han kunde inverka på sin
hustru till det goda, svarade han:
»Gud giver oss dem väl för att lära oss,
att vi icke endast skola leva för oss själva.»
»Det tror jag inte», svarade Inga Persdotter.
»Jag har alltid levat för min egen skull, och
det vill jag ock göra hädanefter.»
Hon gladde sig, när hon sade detta, emedan
hon märkte, att hennes man ryste vid hennes
ord och i sin godhet icke ville tro, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
