- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
99

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkets fädra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IX.



När Elin långt fram på eftermiddagen
vaknade, var hon ensam. Nils hade gått bort. Och
i rummet hördes blott det gamla urets enformiga
tick-tack.

Ljudet kom från ett gammalt klockfodral, som
stod mitt emot den breda sängen på ena sidan
om det fönster, vilket vette åt gården. Det var
målat med många gammaldags snirklar och sirater,
röda och gröna rosor, och mitt på det fyrkantiga
fältet längs ner brann ett rött hjärta, vilket lyste
som eld. Överst uppe under urtavlan kunde man
ännu läsa årtalet 1769, men årtalet, liksom allt
det målade, var urblekt och nött, och när verket
gick, knäppte det långsamt och osäkert. Det lät,
som om någon haltat. Av visarna var den längsta
krökt, så att den alltid pekade fel, och siffrorna
på urtavlan voro de gamla, arabiska. På den
tiden, när de goda människorna byggde Möllinge
gård och förkovrade dess jämte sitt eget välstånd,
när socknens män och kvinnor där stämde möte
vid bröllop, begravningar eller dop, då hade
klockan varit väl hållen. I taktfasta säkra knäppar
hade den mätt tiden för de släkten, vilka kommit
och gått. Nu var det gamla urverkets tid förbi,
och när klockan nu skulle slå, voro slagen icke
att lita på. Den gamla klockan kunde slå tre,
när hon menade åtta, och åtta, när hon menade
tolv. Ty verket hade kommit i oordning, och
ingen tänkte längre på att sätta det i stånd.

Elin hade ofta legat och hört på det gamla
urets knäppar. Denna gång tvingade de henne
att lyssna, så att sömnen svek henne, och hon
kunde icke bringa reda i sina tankar. Var var
Nils? Och var var hon, den andra? »Har jag
icke mött dem, när jag kom hem?» tänkte Elin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free