Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småländsk magi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
byggde de hus och båtar med naglar, lås och hakar ar
trä utan så mycket som en järnspik (vi ha sett prov på
denna konst i Moheda hembygdspark).
Men virdarna kände järnets bruk, stod därför på en
högre bildningsgrad och bekände sig till asatron. Nu-
tiden anser inte att fredlighet, träslöjd och naturreligion
i och för sig måste vara tecken på lägre kultur än den
som är präglad av smideskunnighet, krigiskhet och tro
på Oden och Tor, men så måste Cavallius och hans sam-
tid se det. För honom bildar trollen, jättarna och vir-
dama, motsvarande stenåldern, bronsåldern och järn-
åldern, trappsteg mot den högre utvecklade mänsklig-
het som nu bebor vårt landskap.
När författaren gick att samla material till sin Värend
och virdarna påträffade han enstaka exemplar av troll
och även folk av nästan oblandad jättetyp och virdetyp.
Vi som nu lever kan också utan svårighet utpeka små
krumma gråbleka troll och milda, öppna, starka jättar
vilkas drag inte verkar färdigmejslade och som skiljer
sig påtagligt från Cavallii mörka, smalnästa, finlem-
made och slagfärdiga virdar. Men vi tror inte för det
att trolldom, naturreligion och asatro var representerade
av olika raser och av stigande utvecklingsstadier, knappt
ens av olika tidsskeden.
Av vilken ras eller rasblandning de gamla smålänning-
arna än varit, måste deras religion alltid varit färgad av
deras nära förbundenhet med naturen, deras oberörd-
het av stadskultur.
Därför har föreställningen att skapelsen är besjälad
varit den segaste av alla föreställningar och hållit sig
under Asatro och kristendom. »Den urgamla tron är
som örnbräknet, det kommer upp, ätes av får och frost,
men rötterna fortsätter sitt liv under ljungen», säger Rog-
berg. Så länge allt är besjälat, är människan inte sär-
skilt förnäm med sin själ. Så mycket vet hon om na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
