Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vi flög över ishavet, av Bernt Balchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oslo, en. kurs som på sin nordligaste punkt
skulle föra oss tio grader från själva polen.
Denna kurs hade f. ö. den fördelen att vi kun-
de dra nytta av en kraftig medvind i trakterna
norr om Kanada och över Nord-Grönland. Kur-
sen låg med andra ord i yttre kanten av ovä-
dersområdet.
Alla nödvändiga förberedelser träffades och
maskinen lastades med bensin för 26 timmars
flygning. Starten skedde från Fairbanks lördag
klockan 16,25.
Ur turistsynpunkt bjuder ”en flygning som ’
vår inte på några upplevelser. Alaska och den
kanadensiska arkipelagen ser nog så enformig
(Forts. på sid. 60.)
Hoppet över Ishavet är fullbordat, blid och frynt- :
ie lig stiger Balchen ur ett SAS-plan som hämtade SA 3 Joe e
honom på Gardermoen och förde honom till For- :
nebu i Oslo. Bakom honom kommer den amerli-
kanske flygattachén i Norge överste Dale Jensen.
VI FLÖG ÖVER ISHAVET
Överste Bernt Balchen har för Teknikens Värld skrivit denna kortfattade
och norskt nyktra rapport om sin enastående flygning över Norra Ishavet
från Alaska till Norge. Översten är chef för den berömda tionde ameri-
kanska räddningsskvadronen, som är stationerad i Alaska och som har
till uppgift att utföra omfattande räddningsaktioner överallt i de arktiska
trakterna. Överste Balchen betecknar sin polflygning denna gång som
»en rutinsak». Färden genomfördes efter bara 12 timmars förberedelse
och flygtiden blev 22 timmar och 30 minuter.
redagen den 16 september mottog jag från
US Airforce’s högkvarter i Washington ett
meddelande, där man bad mig acceptera en
telegrafisk inbjudan från Norsk Aero Klub
att delta i klubbens stämma på Fornebu sönda-
gen den 18 september genom att genomföra en
EK direktflygning från Alaska till Norge med en
av våra C-54:or (den militära versionen av
Skymaster).
Jag hade strax därpå en konferens med che-
fen för US Airforce i Alaska, brigadgeneral
Frank Armstrong, som fann planen intressant
och bestämde sig för att följa med, då han
hade lust att personligen studera rutinen vid
PE en sådan långdistansflygning över Ishavet. Vi
FE bestämde att vi skulle genomföra flygningen”
som en vanlig >»rutinutryckning>, som min
skvadron alltid skall vara beredd att genom-
föra på kortaste varsel. Bortsett från två av
<< mina högsta stabsofficerare, överstelöjtnant
Eugene Strouse och major Gene Douglas, som
5E0jag ville ha med: av speciella orsaker, blev det
= inte fråga om någon specialuttagning av, man-
AROR ”====kap. De officerare som stod i tur kom med i
FYanlig ordning. De var: kaptenerna K. Lennärt :’
och R: Shearer, löjtnant Radzinski och flygser-
sj-geanterna Weber; Raråer och Schraeder. Gene-
4 <— ralen inräknad var vi alltså tio man samman-
Z SES Jagt.
5 Officerarna kallades till konferens tolv tim-
mar före starten. Vi hade tänkt lägga routen..
från Fairbanks direkt över Nordpolen och så
VR
vidare till Oslo. Vid studium av väderkartofnasss pd | i AN AJ £ HA
fann vi emellertid, att det låg ett så kraftigt 3
SONEN Kag 857 Pilen; vist). Baloher Sky groute! träd: Ale
> — soväderscentrum över Nordpolen, att vi i stället Norge. Os&försområdet vid. Nordpolen ärtfa ärker |
RRSAAGSNG at LERA valde att gå på storcirkeln från Fairbanks till rat med en € pilarna visar vindriktningen.
; Te i ;
Ro 2 pra
Fass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
