PLATON. NÅGRA INLEDANDE ORD OM HANS TID, HANS PERSON OCH HANS TANKAR.

Den klassiska forntiden förlorar aldrig sin aktualitet, så länge det finns kulturintresse på vår jord. Denna av idéer, av konst och av handlingskraft så uppfyllda tid har alltid något att säga de följande tidsåldrarna; under vissa tider är det en, under andra en annan sida av dess rika liv, som framträder med särskild styrka ur det förflutnas minnesbild. Nästan alla de stora idéproblem, som alltjämt sysselsätta den tänkande mänskligheten, voro redan i den tiden genomdebatterade, givetvis blott på grundvalen av de erfarenheter, som då erbjödo sig, men dock, med hänsyn till dessas rikedom och mångfald, på ett sätt som i många fall verkar i hög grad lärorikt även för vår tid. En av de fundamentala rätts- och samhällsfrågor, som med tvingande kraft tränga sig på oss nutidsmänniskor i den världskamp som i våra dagar utkämpas, är exempelvis frågan om den enskildes ställning till samhället. Har samhället någon absolut myndighet över den enskilde? Eller är den enskilde berättigad, att, i den mån han kan, reagera mot samhällsmakten, t. ex. när denna synes honom orättfärdig? Som man torde finna, är detta ett spörsmål av den mest djupgående vikt för allt vad samhällsliv heter. Därpå hänger t. ex. avgörandet om en våldsam revolutions berättigande, därpå hänger den stora frågan om allt statstvång på individen i det ena eller andra avseendet. Det torde måhända ha väckt en och annans uppmärksamhet, vilken fundamental skillnad som i detta avseende råder mellan vanlig europeisk och t. ex. japansk eller över huvud östasiatisk uppfattning. För en japan är