Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon. Några inledande ord om hans tid, hans person och hans tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 13 —
mystik och grubbel, medan grekerna utmärkte sig för
tankens skärpa och klarhet. Det ena blev ett grubblarfolk,
det andra ett tänkarfolk. Det är därför också naturligt att
det gamla Hellas, grekernas hem, blev filosofiens egentliga
fosterland.
Två huvudriktningar, en mera materialistisk och en
utpräglat idealistisk, kunna urskiljas redan från den grekiska
filosofiens begynnelse. Den förras främste märkesman var
Demokritos från staden Abdera i Thrakien (nuvarande
europeiska Turkiet). Han är upphovsmannen till läran om
atomerna, de små odelbara materiella enheter, av vilka han
ansåg världen på mer eller mindre oförklarligt sätt
uppkommen. I motsats mot denna materialistiska
världsförklaring står den rent idealistiska, som anser det verkligt
varande såsom andligt och omateriellt. Den som konsekventast
uppbyggde en världsåskådning på denna grund var just athenaren
Platon, för vilken hela den materiella tillvaron var endast ett
sken eller en skugga, medan det enda verkliga var idéerna.
Denna tankegång, som i någon mån gryr redan hos
Sokrates, har i nyare tid på nytt i sin fulla konsekvens
utvecklats av “den svenske Platon“, professorn i filosofi vid
Uppsala universitet Kristofer Jakob Boström (f 1866), men
för övrigt ha både i forntid och nutid endast få tänkare
haft mod att förneka den materiella världens tillvaro; de
flesta ha försökt växlande kompromisser mellan renodlad
materalism och renodlad idealism. Även Platons egna
lärjungar, liksom de flesta grekiska tänkare, voro snarast dualister: de antogo två olika världar, en materiell och en
andlig, vilka emellertid voro sammanvävda med varandra i
det jordiska livet, medan de däremot skilde sig åt i döden,
som frigör den okroppsliga anden och återgiver honom
hans rätta väsen, sedan han under jordelivet snarast varit
stadd i ett slags fängelse, den kroppsliga varelsen.
Även Platon själv framträder icke fix och färdig utan
har — såsom av hans många skrifter framgår — genomgått
en lång utveckling, innan han nådde den ståndpunkt, som
vanligen åsyftas, då man talar om Platons idélära.
Platon tillhörde, som ovan nämndes, en gammal
aristokratisk ätt, och räknade på fädernet släktskap med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
