— 13 — mystik och grubbel, medan grekerna utmärkte sig för tankens skärpa och klarhet. Det ena blev ett grubblarfolk, det andra ett tänkarfolk. Det är därför också naturligt att det gamla Hellas, grekernas hem, blev filosofiens egentliga fosterland. Två huvudriktningar, en mera materialistisk och en utpräglat idealistisk, kunna urskiljas redan från den grekiska filosofiens begynnelse. Den förras främste märkesman var Demokritos från staden Abdera i Thrakien (nuvarande europeiska Turkiet). Han är upphovsmannen till läran om atomerna, de små odelbara materiella enheter, av vilka han ansåg världen på mer eller mindre oförklarligt sätt uppkommen. I motsats mot denna materialistiska världsförklaring står den rent idealistiska, som anser det verkligt varande såsom andligt och omateriellt. Den som konsekventast uppbyggde en världsåskådning på denna grund var just athenaren Platon, för vilken hela den materiella tillvaron var endast ett sken eller en skugga, medan det enda verkliga var idéerna. Denna tankegång, som i någon mån gryr redan hos Sokrates, har i nyare tid på nytt i sin fulla konsekvens utvecklats av “den svenske Platon“, professorn i filosofi vid Uppsala universitet Kristofer Jakob Boström (f 1866), men för övrigt ha både i forntid och nutid endast få tänkare haft mod att förneka den materiella världens tillvaro; de flesta ha försökt växlande kompromisser mellan renodlad materalism och renodlad idealism. Även Platons egna lärjungar, liksom de flesta grekiska tänkare, voro snarast dualister: de antogo två olika världar, en materiell och en andlig, vilka emellertid voro sammanvävda med varandra i det jordiska livet, medan de däremot skilde sig åt i döden, som frigör den okroppsliga anden och återgiver honom hans rätta väsen, sedan han under jordelivet snarast varit stadd i ett slags fängelse, den kroppsliga varelsen. Även Platon själv framträder icke fix och färdig utan har — såsom av hans många skrifter framgår — genomgått en lång utveckling, innan han nådde den ståndpunkt, som vanligen åsyftas, då man talar om Platons idélära. Platon tillhörde, som ovan nämndes, en gammal aristokratisk ätt, och räknade på fädernet släktskap med den