Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dialogen äger rum i fängelset i Athen en tidig morgon, före
dagbräckningen, år 399 f. Kr. De samtalande äro Sokrates och hans
gamle, nästan jämnårige vän Kriton.
Sokrates. Vad kommer du så här dags för, Kriton?
Är det icke ännu tidigt på morgonen?
Kriton. Jo visst.
Sokrates. Hur dags kan det vara?
Kriton. Det är tidig otta och djupt mörker.
Sokrates. Jag förvånar mig över att fångvaktaren
har kunnat förmås att släppa in dig.
Kriton. Åjo, han är redan så van vid mig: jag
kommer ju så ofta hit, och så har han fått en liten
handtryckning av mig.
Sokrates. Nå, är du just nu kommen eller har du
varit här någon stund?
Kriton. En bra stund.
Sokrates. Varför har du då icke strax väckt mig, utan
suttit här tyst och stilla?
Kriton. Nej, vid Zevs, käre Sokrates, jag skulle
sannerligen själv vara glad om jag kunde sova i denna
bedrövliga tid. Och jag har länge suttit och beundrat dig,
när jag såg, hur gott du kunde sova, och det var med
full avsikt, som jag icke väckte dig, för att tiden skulle
gå så behagligt som möjligt för dig. Många gånger under
hela vårt gångna liv har jag tyckt dig vara bra avundsvärd
för din sinnesro men aldrig mer än under det olycksöde
som nu drabbat dig, så lätt och obesvärat som du bär det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
