Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 87 —
själv kände han också på sig och yttrade, att när det
kommer till hjärtat, då skulle han skiljas hädan. Och redan var
bukpartiet kallnat; då lyfte han av duken över ansiktet —
han hade nämligen höljt över detta — och sade följande,
som också blev hans sista ord:
— Kriton, vi äro skyldiga en tupp åt Asklepios; kom
för all del ihåg att gälda den offerskulden; glöm det icke!1
— Ja, det skall bli utfört, sade Kriton; tänk nu efter,
om du har något annan önskan. På denna hans fråga gav
Sokrates icke längre något svar, men efter en liten stund
rörde han sig. Mannen lyfte då av duken, men då låg han
med stelnade ögon.
Då Kriton sett detta slöt han hans läppar och hans
ögon.
Sådant var det slut, vår vän fick, käre Ekhekrates. Han
var, det torde vi väl kunna säga, den ypperste av alla,
dem vi lärt känna av hans tidsålders människor, och över
huvud den visaste och rättrådigaste man.
1 Asklepios var hälsans och läkekonstens gud. Åt honom offrades
bl. a. tuppar. Nu menar Sokrates, att hans död var att betrakta som
tillfrisknande efter jordelivet såsom en sjukdom, och att man därför borde
offra, som de sjuka pläga, när de blivit friska, åt hälsans gudom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
