- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
5

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRSTA DELEN.


I.



        Till fröken Renée de Maucombe.

                Paris i september.

Kära hind, jag har sluppit ut jag också! Och om du inte
skrivit till mig till Blois, så är jag också den första på den
vackra mötesplatsen för vår brevväxling. Lyft dina vackra
svarta ögon, som fäst sina blickar på mina första ord, och
bevara ditt utrop för det brev, vari jag anförtror dig min
första kärlek. Man talar alltid om den första kärleken;
finns således en andra? Tyst! säger du; berätta mig hellre,
ber du, hur du kommit ut ur klostret, där du ju skulle
avlägga ditt löfte? Ack, min vän, vad än må hända hos
karmeliterna, så är underverket med min befrielse den allra
naturligaste sak i världen. Ångestskriet från ett förfärat
samvete har till slut övervunnit en oböjlig politiks
fordringar, det är allt. Min tant ville inte se mig dö av tvinsot
och övertygade till slut mamma, som ständigt föreskrivit
noviciatet som enda medel mot min sjukdom. Den svarta
melankoli, som angrep mig efter din avresa, påskyndade
denna lyckliga upplösning. Och nu är jag i Paris, min
ängel, och har dig att tacka för lyckan att befinna mig där.
O, min Renée, om du kunnat se mig den dagen, då du inte
längre var hos mig, skulle du ha varit stolt över att i ett så
ungt hjärta ha väckt så djupa känslor. Vi ha drömt så
mycket tillsammans med varandra, så många gånger
vecklat ut våra vingar och levat så mycket gemensamt, att jag
tror, att våra själar förenats, liksom de där båda ungerska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:51:11 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free