Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickorna, vilkas död omtalades för oss av herr Beauvisage[1],
som sannerligen inte gör skäl för sitt namn; aldrig har man
väl kunnat välja en lämpligare klosterläkare. Var du inte
sjuk på samma gång som din väninna? I den dystra
nedslagenhet, som jag befann mig i, har jag endast
småningom kunnat påminna mig de band, som förena oss; jag
trodde dem brustna, då vi skildes från varandra, genom
avståndet, och jag greps av avsmak för tillvaron liksom en
övergiven turturduva; jag fann det ljuvt att dö och höll
också på att dö helt sakta. Att vara ensam hos
karmeliterna i Blois, ett rov för fruktan att nödgas därstädes
avlägga mitt löfte utan en fröken de la Vallières förberedelse
och utan min Renée! det var verkligen en sjukdom, en
dödande sjukdom! Detta enformiga liv, vari varje timme
ålägger en plikt, en bön, ett arbete så precis enahanda, att
man överallt kan säga vad en karmeliternunna gör vid
den eller den timmen dag och natt; denna förfärliga
tillvaro, vari det är alldeles likgiltigt, om de saker, som omge
oss, finnas eller icke finnas, hade för oss båda blivit den
mest omväxlande: vår själs flykt kände inga gränser,
fantasien öppnade sina kungariken för oss, vi voro ömsevis för
varandra en förtjusande hippogryf, den hurtigaste väckte
den trögaste, våra själar tävlade i tokiga påhitt, då de satte
sig i besittning av deri värld, som var oss förbjuden. Det
fanns ingenting, icke ens »Helgonens liv» undantagna, som
icke hjälpte oss förstå de mest fördolda ting! Den dagen,
då jag berövades ditt ljuva sällskap, blev jag vad en
karmeliternunna är i våra ögon, en nymodig Danae, som, i stället
för att söka fylla en bottenlös tunna, alla dagar drager upp ett
tomt ämbar ur jag vet inte vad för en brunn, i förhoppning
om att det skall vara fyllt. Min tant kände inte till vårt inre liv.
Hon kunde inte förklara min avsmak för tillvaron, hon, som
skapat sig en himmelsk värld på sitt klosters båda tunnland.
För att ett åt religionen helgat liv skall omfattas vid vår
ålder, fordras en utomordentlig enfald, som vi inte äga, kära
vän, eller den brinnande hängivenhet, som gör min tant till en
så sublim varelse. Min tant uppoffrade sig för en avgudad
bror; men vem kan uppoffra sig för obekanta eller för idéer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
