Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
icke mer. Ändå fanns i hela samlingen en man med stor
begåvning, som skilde sig från den övriga massan genom
sitt vackra ansikte, men fördenskull inte gjorde det livliga
intryck på mig, som han bort göra. Jag känner inte hans
arbeten och han är inte adelsman. Vilket snille och vilka
egenskaper en borgerlig eller adlad person än kan äga, så har
jag i mina ådror inte en droppe sympati för dem.
Förövrigt fann jag honom så upptagen med sig själv, så föga
sysselsatt med andra, att han hos mig väckte den tanken, att
vi måste vara blotta ting och inga väsen för dessa stora
idéjägare. Då snillrika människor älska, böra de inte
skriva, eller också älska de inte. I deras hjärna finnes
något, som går framför deras älskarinna. Jag tyckte mig finna
allt detta i den där mannens hela hållning; han säges vara
professor, talare, författare, och ärelystnaden gör honom
till alla storheters tjänare. Jag tog genast mitt parti och fann
det mycket ovärdigt av mig att vara ond på sällskapet
för min ringa framgång, varför jag dansade utan att vidare
bekymra mig om detta. Jag fann för övrigt nöje i dansen.
Jag hörde mycket likgiltigt skvaller om obekanta personer;
men det är kanske nödvändigt att veta en hel hop saker,
som jag inte känner, för att förstå det. Jag såg nämligen,
att både herrar och damer funno stort nöje i att säga eller
höra dessa meningar. Världen erbjuder så ofantligt med
gåtor,som det är svårt att tyda. Här finnes en mångfald
intriger. Jag har ganska skarpa ögon och fin hörsel; vad
uppfattningen beträffar, känner ni densamma, fröken de
Maucombe!
När jag kom hem, var jag mycket trött, men lycklig över
min trötthet. Jag omtalade helt oskuldsfullt för min mor
det tillstånd, vari jag befann mig, och hon gav mig det
rådet att inte anförtro dylika saker åt någon annan än henne.
»Mitt kära barn», tillade hon, »god ton består lika mycket i
kännedomen om saker, man bör tiga med, som i saker,
vilka man kan omtala.»
Detta råd satte mig i stånd att förstå de känslor, vilka vi
böra förtiga för hela världen, kanhända till och med för
våra mödrar. Med ett ögonkast mätte jag de kvinnliga
för-döljandenas vidsträckta fält. Jag försäkrar dig, kära hind,
att vi i vår öppenhjärtiga oskuld skulle vara två små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
