Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
komma sig av hans idéers rikedom och omfattning, vilka
skola vara före hans tid. I allting måste jag finna honom
före sin tid. Med den finkänsliga uppmärksamhet, man
är skyldig svaga varelser, skall han vara god mot kvinnorna,
men inte lätt bli betagen i någon: den frågan skall han anse
alldeles för allvarsam för att leka med. Det skulle
fördenskull kunna hända, att han levde sitt liv utan att verkligen
älska, men detta oaktat hos sig ägde alla de egenskaper
som kunna ingiva en djup lidelse. Men om han väl finner
sitt kvinnliga ideal, denna bild som uppenbarar sig i
drömmar med öppna ögon; om han finner ett väsen, som förstår
honom, som intager hans själ och över hela hans liv sprider
en stråle av lycka; som får lysa som en stjärna genom denna
så dystra, kalla, isiga världs moln; som skänker hans
tillvaro ett nytt behag och kommer dittills tysta strängar att
ljuda, behöver jag inte säga, att han skall inse och uppskatta
sin lycka. Fördenskull skall han också göra henne
fullkomligt lycklig. Han skall aldrig vare sig med ett ord eller
en blick såra detta älskande hjärta, som överlämnat sig åt
honom med den blinda kärleken hos ett barn, som sover
i sin moders armar; ty om hon någonsin väckes ur denna
ljuva sömn, skall hennes själ och hjärta för alltid
sönderslitas; det skall nämligen vara henne omöjligt att begiva
sig ut på denna ocean utan att därvid våga hela sin
framtid.»
»Denne man skall ovillkorligen äga ett utseende, en
hållning, ett uppträdande, med ett ord ett sätt, som sätter
honom i stånd att uträtta de största, lika väl som de minsta
saker och som utmärker överlägsna, okonstlade och
naturliga varelser. Han kan vara ful, men skall ha vackra
händer och överläppen något litet uppdragen av ironiskt
och för likgiltiga föraktligt leende; med ett ord, han skall
åt dem, som älska honom, förbehålla den himmelska och
lysande strålen från sin själfulla blick.»
— »Min fröken», sade han på spanska med djupt rörd
stämma, »tillåter ni mig måhända att bevara detta brev
såsom ett minne? Detta är den sista lektionen, jag har den
äran giva er, och den, som jag i detta brev erhåller, kan
bli en regel för mitt uppförande. Jag lämnade Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
