Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
i sin milda välvilja överser med många mänskliga
ofullkomligheter. Ingenting hindrade mig att hysa vänskap för
Louis de 1’Estorade. Fast besluten att i äktenskapet inte
söka de kärleksfröjder, på vilka vi ofta tänkte med sådan
farlig hänförelse, kände jag det ljuvaste lugn inom mig.
Om jag inte älskar, varför inte söka lyckan? sade jag.
För övrigt är jag älskad och skall låta älska mig. Mitt
äktenskap skall inte bli en träldom, utan ett ständigt välde.
Vad innebär ett dylikt sakernas tillstånd för olägenheter
för en kvinna, som vill förbli absolut härskarinna över sig
själv?
Denna så allvarsamma punkt, att ha äktenskapet utan
mannen, reglerades under ett samtal mellan Louis och mig,
varunder han för mig yppade sin utmärkta karaktär och
sin milda själ. Jag önskade, hjärtevän, mycket att få
stanna i denna kärlekshoppets vackra vår, som inte medför
nöjet, men lämnar själen dess jungfrulighet. Att inte
behöva medgiva något åt plikten eller lagen, utan endast bero
av sig själv och bevara sin fria vilja? . . . huru ljuft och
(ädelt är inte detta! En sådan överenskommelse, i strid
mot lagens bud och själva sakramentet, har endast kunnat
ingås mellan Louis och mig. Den svårighet, denna första
åsikt innebar, har varit den enda, som uppehållit mitt
giftermåls ingående. Om jag genast från början var besluten
till allt för att inte nödgas återvända till klostret, ligger
det i vår natur att begära det mesta, sedan vi erhållit det
minsta; och vi tillhöra, min ängel, dem, som vilja ha allt.
Jag granskade förstulet min Louis och tänkte: har olyckan
gjort honom god eller elak? Då jag studerade honom,
upptäckte jag till slut, att hans kärlek gränsade till lidelse.
Så snart jag väl hunnit så långt att bli hans avgud och se
honom blekna och gräma sig vid minsta kyliga blick,
förstod jag, att jag kunde våga allt. Naturligtvis förde jag
honom långt bort ifrån föräldrarna på promenader, under
vilka jag med klok försiktighet rådfrågade hans hjärta.
Jag förmådde honom tala, jag frågade honom om hans
tankar och planer, om vår framtid. Mina frågor förrådde
så mycken förhandseftertanke och angrep just de svaga
sidorna hos detta förskräckliga liv på tu man hand, att
Louis sedermera tillstod, att han kände sig förskräckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
