Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
kring ett stort blyhagel. Min Gud! tror han kanske, att
jag med flit lämnat fönstret öppet? tänkte jag; att hastigt
stänga det, skulle ha varit att göra mig till hans
medbrotts-ling. Jag gjorde klokare, jag återkom till fönstret, som om
jag inte hört det buller hans biljett åstadkom eller som om
jag ingenting sett, och sade högt: — »Kom då, Griffith,
och se på stjärnorna?» Griffith sov gott som en gammal
flicka. Men då morén hörde min röst, försvann han ned
ur trädet hastigt som en skugga. Han hade varit halvdöd
av fruktan lika väl som jag, ty jag hörde honom inte
avlägsna sig; sannolikt stannade han vid foten av trädet.
Efter en dryg kvarts timme, under vilken jag försjönk i
den blå rymden och simmade i en ocean av nyfikenhet,
stängde jag mitt fönster och gick till sängs för att upprulla
det tunna papperet med samma omsorg som de, vilka i
Neapel arbeta med de antika volymerna. Mina fingrar
kändes, som om de vidrörde elden. Vilken fruktansvärd makt
utövar inte den där mannen över mig! tänkte jag. Jag
förde genast papperet till ljuset för att bränna upp
det utan att läsa det... En tanke återhöll min hand.
Vad kan han skriva, eftersom han i hemlighet skriver
till mig? Nåväl, kära vän, jag brände brevet och tänkte,
att om fockså alla flickor på jorden skulle ha slukat
det, så borde ändå inte jag, Armande Louise Marie de
Chaulieu läsa det.
Dagen därpå var han på sin post på italienska operan,
men så konstitutionell premierminister han än varit, tror
jag ändå inte, att min hållning för honom förrått minsta
själsrörelse; jag förblev precis som om jag ingenting sett eller
hört kvällen förut. Jag var nöjd med mig, men han var
mycket sorgsen. Stackars man, det är så naturligt i
Spanien, att kärleken kommer in genom fönstret! Under
mellanakten promenerade han i korridoren. Första
sekreteraren vid spanska beskickningen sade detta, i det jag
av honom erfor, huru höghjärtat han handlat. Medan
han var hertig av Soria skulle han äkta en av Spaniens
rikaste arvtagerskor, den unga prinsessan Maria Hérédia,
vars förmögenhet skulle mildrat hans landsflykts olyckor.
Det ser emellertid ut, som om Maria svikit deras föräldrars
önskningar, ehuru dessa förlovat dem med varandra redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
