Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
kärleken förlänar livet. Vilket intresse får inte timmar,
handlingar, alla småsaker! och vilken beundransvärd
hopblandning av det förflutna och av framtiden i det
närvarande! Man lever i verbets tre tempus. Är det också
på detta sätt, då man varit lycklig? Ack, svara mig, säg
mig, vad lyckan är, om den lugnar eller upphetsar. Jag
förtäres av en dödande oro, jag vet inte längre, hur jag skall
bära mig åt: i mitt hjärta finnes en kraft, som drager mig
till honom, trots förnuft och skick och sed. Nu förstår jag
din nyfikenhet med Louis, är du nöjd? Den lycka, Felipe
erfar att tillhöra mig, hans kärlek på avstånd och hans
tystnad reta mig lika mycket som hans djupa aktning förargade
mig, då han bara var min spanska språklärare. Jag är
frestad tillropa honom, då han går förbi: — »Dumbom,
om du älskar en tavla, huru skall det då vara, om du
kände mig!»
O, Renée, du bränner väl upp mina brev? Jag skall
bränna upp dina. Om andra ögon än våra läste dessa
tankar, som vi utgjuta för våra hjärtan, skulle jag tillsäga
Felipe att gå åstad och riva ut dem och därtill döda
människorna en smula för mera säkerhets skull.
Måndag.
Ack! Renée, huru skall man komma under fund med en
människas hjärta! Min far måste ge mig din herr Bonald,
och efter som han vet så mycket, skall jag be honom därom.
Gud är bra lycklig, som kan läsa i hjärtats djup. Är jag
en ängel för denne man? Det är frågan.
Om jag någonsin i en åtbörd, en blick, i tonvikten på ett
ord märkte, att den aktning, han hade för mig, då han var
min lärare i spanska, minskats, känner jag styrka nog till
att glömma allt! Vartill tjäna dessa stora ord, dessa stora
beslut? torde du fråga mig. Se där, kära vän. Min artiga
far, som mot mig uppför sig som en gammal uppvaktande
kavaljer mot en italienska, lät, som jag berättat dig, fru de
Mirbel måla mitt porträtt. Jag har funnit en utväg att
skaffa mig en ganska väl gjord kopia för att kunna ge
hertigen denna och sända originalet till Felipe. Jag skickade
honom det i går med dessa rader:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
