Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIX - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Jag vågar inte nedskriva mina tankar, utan går till vila i
min glädje med tanke på allt, vad vi skola säga varandra,
då vi träffas. Farväl, vackra dövstum. Jag har inte tid
att gräla på dig för din tystnad; men nu är det mer än en
månad sedan jag hade brev från dig. Skulle du,
händelsevis, ha blivit lycklig? Har du inte längre den fria vilja,
som gjorde dig så stolt och som jag i afton varit på god väg
att förlora?
XX.
Renée de VEstorade till Louise de Chaulieu.
Maj.
Om kärleken är världens liv, varför utesluta stränga
filosofer densamma i äktenskapet? Varför uppställer
samhället såsom högsta lag, att kvinnan offras åt familjen, och
skapar sålunda nödvändigtvis en dov strid i äktenskapet?
en strid, som det förutsett och som är så farlig, att det
skapat en myndighet för att därmed väpna mannen mot
oss, i den tanken, att vi skulle kunna omintetgöra allt dels
genom makten av vår ömhet, dels genom ihärdigheten hos
ett dolt hat. Jag ser i denna stund i äktenskapet två
motsatta krafter, som lagstiftaren bort förena; när skola de
förenas? den frågan gjorde jag mig, då jag läste ditt
brev. Ack! kära vän, ett enda av dina brev grusar den
byggnad, som uppförts av den store författaren från 1’Aveyron
och vari jag tagit min bostad med sådan behaglig
tillfredsställelse. Lagarna ha stiftats av gubbar, det märka
kvinnorna nog; de ha mycket klokt förordnat, att den
äktenskapliga kärleken utan lidelse inte förnedrar oss och
att en kvinna bör utan kärlek hängiva sig åt en man, så
snart lagen väl tillåter en man att göra henne till sin hustru.
Endast med familjen i tankarna ha de efterliknat naturen,
vilken blott sörjer för artens bevarande. Förut var jag
ett väsen, nu är jag endast en sak! Mer än en tår har jag
i min ensamhet torkat,, som jag skulle velat byta mot ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
