Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
om mina egna känslor, ni har för mig förklarat saker, som
jag förvirrat kände i min själ. O, om ni tänker straffa på
detta sätt, vilka äro då belöningarna? Men att ni antagit
mig till er tjänare, uppfyllde alla mina önskningar. Jag
har er att tacka för ett liv, varpå jag inte hoppades; jag har
ett mål, jag andas inte fåfängt, min kraft användes, om det
också inte är för annat än att lida för er. Jag har sagt
det och jag upprepar det: ni skall alltid finna mig sådan jag
var, då jag erbjöd mig till er ödmjuke, anspråkslöse tjänare!
Ja, bleve ni vanärad och förlorad, som ni säger er skola
kunna bli, skulle min ömhet endast ökas av era
självför-vållade olyckor! Jag skulle förbinda såren och läka dem,
med mina böner skulle jag övertyga Gud, att ni inte vore
skyldig och att ert fel vore en annans brott...
Har jag inte sagt er, att jag för er i mitt hjärta bär
de olika känslor, som måste finnas hos en far, en mor,
en syster och en bror? Att jag framför allt är en familj för
er, allt och intet, allt efter er vilja? Men är det inte ni,
som i en älskares hjärta fängslat så många hjärtan?
Förlåt mig fördenskull, om jag då och då är mera älskare än
far och bror, då ni ändå vet, att bakom älskaren alltid
finnes en bror, en far. Om ni kunde läsa i mitt hjärta, då jag
ser er vacker och strålande, lugn och beundrad i er vagn i
Champs Elysées eller i er löge på teatern! . . . Ack, om ni
visste, hur litet personlig min stolthet är, då jag hör de
lovord, som framtvingas av er skönhet, er hållning, och
hur jag älskar de okända, som beundra er! Då ni
händelsevis genom en hälsning bragt min själ att blomstra, är jag på
en gång ödmjuk och stolt och går min väg, som om Gud
välsignat mig, jag återkommer glad, och min glädje
kvar-lämnar hos mig ett långt lysande spår; den glänser i
rökmolnen från min cigarett, och jag vet bättre än någonsin, att
det blod, som sjuder i mina ådror, helt och hållet tillhör er.
Vet ni då inte, hur högt älskad ni är? Sedan jag sett er,
kommer jag åter hem till det rum, där den saracenska
prakten råder, men där ert porträtt överstrålar allt, då jag
trycker på den fjäder, som eljest gör det osynligt för allas blickar;
och då hängiver jag mig åt en oändlig betraktelse av
detsamma; jag diktar där poem om lyckan. Från himlarnas
höjd upptäcker jag förloppet av ett helt liv, som jag vågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
