Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXIII - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppas på! Har ni någon gång i nattens tystnad, trots
den yttre världens buller hört en röst ljuda i ert kära lilla
tillbedda öra? Är ni okunnig om de tusentals böner, som
äro ställda till er? Genom att tyst betrakta er har jag
till slut upptäckt betingelsen för alla era drag och deras
överensstämmelse med er själs fullkomligheter; jag gör då
över denna samstämmighet hos era två vackra naturer
sonetter på spanska, som ni inte vet av, ty min poesi är
alltför långt under ämnet, och jag vågar inte sända er dem.
Mitt hjärta är så fullständigt upptaget i ert eget, att jag
inte ett ögonblick upphör att tänka på er; och om ni
upphörde att på detta sätt vara själen i mitt liv, skulle jag lida.
Förstår ni nu, Louise, vilken plåga det är för mig att
fastän ofrivilligt vara orsak till ert misshag och att inte
kunna gissa skälet därtill? Detta vackra dubbelliv
hejdades, och mitt hjärta erfor en isande kyla. Med ett ord,
då jag fann det omöjligt att för mig förklara denna tvedräkt,
trodde jag, att jag inte längre var älskad; jag återvände hem
mycket dyster, men ännu lycklig i min egenskap av er
tjänare, då ert brev kom och uppfyllde mig med glädje. O,
förebrå mig alltid på det sättet.
Ett barn, som föll, sade till sin mor: — »Förlåt! i det att
det reste sig och dolde sin smärta. Ja, förlåtelse att ha
orsakat henne smärta. Nåväl, detta barn är jag: jag har inte
förändrat mig, jag lämnar er nyckeln till min karaktär med
slavens undergivenhet; men älskade Louise, jag skall inte
begå ett felsteg. Gör, att den kedja, som fäster mig vid er
och som ni håller i er hand, alltid är tillräcklig spänd för
att en enda rörelse skall kunna meddela era minsta
önskningar åt den, som alltid skall vara
er slav
Felipe.
XXIV.
Louise de Chaulieu till Renée de VEstorade.
Oktober 1824.
Kära vän, du som efter två månader gift dig med en
stackars skeppsbruten, till vars moder du gjort dig, du vet
ingenting om de förskräckliga förvecklingarna i det drama,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
