Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xoS
Månens vita sken lyser från din tjusande panna, — hela
himlens azur har koncentrerats i dina ögon, — och dina
ögonhår bildas av stjärnornas strålar.
Kan man på ett behagligare sätt visa en ung flicka,
att man sysselsätter sig med henne? Vad säger du om
denna kärlek, som slösar med snillets och jordens
blommor? Sedan tio dagar tillbaka känner jag vad dessa förr
så berömda spanska kärleksbetygelser äro.
Ack! kära vän, vad händer på la Crampade, där jag så
ofta går omkring och undersöker vårt åkerbruks framsteg?
Har du ingenting att berätta om våra mullbärsträd, om
våra planteringar sedan förra vintern? Lyckas allt, såsom
du önskar? Ha blommorna spruckit ut i ditt hjärta som
maka på samma gång som i våra skogar? Jag vågar inte
säga våra rabatter. Fortsätter Louis sina systematiska
artigheter? Kommer ni väl överens? Är det sakta
porlandet från din äktenskapliga ömhets rännil mera värt
ån min kärleks strömvirvlar? Är min vackra doktor i
kjortlar ledsen? Det kan jag inte tro, och jag skall skicka
Felipe som kurir för att falla till dina fötter och till mig
återföra ditt huvud eller din förlåtelse, om det är på det
sättet. Jag lever ett glatt liv, min älskling, och vill veta,
hurudant livet är i Provence. Vi ha nyss ökat vår familj
med en spanjor, färgad som en havannacigarr, och jag
väntar ytterligare dina lyckönskningar.
Sannerligen, vackra Renée, är jag inte orolig, jag fruktar,
att du förtiger något lidande för att inte grumla min glädje,
du stygga! Skriv snart några sidor och skildra ditt liv
ända in i de minsta småsaker och säg mig, om du alltjämt
står emot, om din fria vilja står på båda benen eller på knä
eller kanske satt sig, vilket skulle vara allvarsamt. Tror
du, att inte händelserna i ditt äktenskap sysselsätta mina
tankar? Allt vad du skrivit, gör mig stundom drömmande.
Ofta på operan, medan jag tyckes betrakta dansösernas
piruetter, tänker jag: klockan är halv tio, hon går kanske
till vila, vad gör hon? Är hon lycklig? Är hon ensam
med sin fria vilja? Eller är hennes fria vilja där de fria
viljor äro, som man inte längre bryr sig om? . . . Tusen
kyssar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
