Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ningar mer, och min hälsa har återkommit. Dessa förvända
tycken ha en mening, eftersom de äro en naturlig verkan,
och hälften av kvinnorna erfara dessa lystnader, som
stundom äro nog så vidunderliga. Då min grossess blir alltför
märkbar, skall jag inte lämna la Crampade; jag vill inte bli
sedd i detta tillstånd.
Jag är mycket nyfiken att få veta, i vilket ögonblick i
livet moderskapet börjar. Det kan väl inte vara mitt under
de förskräckliga smärtor, vilka jag fruktar.
Farväl, du lyckliga! Farväl du, i vilken jag återfödes
och genom vilken jag föreställer mig dessa härliga
kärleksbe-tygelser, denna svartsjuka för en blick, dessa viskade ord
och dessa nöjen, vilka omgiva oss såsom en annan atmosfär,
ett annat blod, ett annat ljus, ett annat liv! Ack,
hjärtevän, även jag förstår kärleken. Tröttna inte att berätta
mig allt. Låt oss noga hålla vår överenskommelse. Jag
skall inte bespara dig något. Därför skall jag också säga
dig, för att allvarsamt sluta detta brev, att då jag läste om
ditt brev, greps jag av en oövervinnelig och djup skräck.
Det tycktes mig som om denna lysande kärlek trotsade Gud.
Skall inte denna världens envåldshärskare, Olyckan, vredgas,
att inte ha fått sin del i er fest! Vilken utsökt lycka har
icke Olyckan omintetgjort! Ah! Louise, glöm inte att
bedja Gud mitt i din lycka. Gör gott, var barmhärtig och
god; med ett ord besvärj motgångarna genom din
anspråkslöshet. Jag har efter mitt giftermål blivit ännu mera
gudfruktig än jag var i klostret. Du säger mig ingenting om
religionen i Paris. Då du tillber din Felipe, tyckes det mig,
som om du tvärt emot ordspråket, vänder dig mera till
helgonet än till Gud. Min fruktan kommer sig emellertid
av min vänskap. Ni går tillsammans till kyrkan och gör
gott i tysthet, är det inte så? Du torde kanske finna mig
bra lantlig i slutet av detta brev, men besinna, att mina
farhågor dölja en utomordentlig vänskap, en vänskap sådan
La Fontaine förstod densamma, som oroas och förskräckes
av en dröm, av blotta tanken på ett moln. Du förtjänar
vara lycklig, ty du tänker på mig i din lycka, liksom
jag tänker på dig under mitt enformiga, något grå, men
upptagna, nyktra och produktiva liv: var fördenskull
välsignad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
