Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
tokiga brev. Men du stygga, det var ju endast fråga om
din lycka under dessa samtal, som vi hade vid klippans fot
på Louises bänk, och du har haft mycket orätt i att ta
anstöt av dem. Ingrata! Jag dömer dig att komma hit igen
vid min första kallelse. I ditt på värdshusets papper
ned-raspade elaka brev, har du inte sagt mig, var du
tänker stanna; jag måste sålunda adressera mitt svar till
Chantepleurs.
Hör mig, du mitt hjärtas utvalda syster, och vet
framför allt, att jag vill se dig lycklig. Din man, min Louise,
har ett visst djup i sin själ och i sina tankar, som imponerar
lika mycket som hans naturliga allvar och hans ädla
utseende; därtill ligger i hans så anderika fulhet, i hans
sammetsblick en verkligt majestätisk makt. Jag har fördenskull
behöft någon tid för att komma till den förtrolighet, utan
vilken det är svårt att i grund iakttaga varandra.
Slutligen har din man varit premiärminister och tillber dig
som han tillber Gud; han måste sålunda kunna djupt
förställa sig, och för att fiska upp hemligheterna tu- denna
diplomats djup, under hans hjärtas klippa, måste jag
uppbjuda lika mycken skicklighet som list; jag upptäckte
emellertid till slut, utan att vår man märkte det, många
saker, som min hjärtevän inte anar. Av oss båda är jag en
smula Förnuftet men du är Inbillningen; jag är den
allvarsamma Plikten, liksom du är den yra Kärleken. Denna
själsmotsats, som fanns till endast för oss båda, har ödet
behagat fortsätta i våra ömsesidiga bestämmelser. Jag är
en enkel, men ytterst ärelysten vicomtesse från landet,
som måste leda sin familj in på blomstringens och lyckans
väg; medan hela världen vet, att Macumer är före detta
hertig av Soria och att du, som rättsligen är hertiginna, regerar i
detta Paris, där det är så svårt för vem det vara må, till och
med för kungarna, att regera. Du har en vacker
förmögenhet, som Macumer skall fördubbla, om han förverkligar sina
planer på att utnyttja sina ofantliga egendomar på
Sardinien, vilkas tillgångar äro väl bekanta i Marseille.
Tillstå, att om någon av oss borde vara svartsjuk, vore det
jag! Men låt oss tacka Gud, att vi båda äro tillräckligt
storsinta för att vår vänskap skall vara upphöjd över
dylik simpel småaktighet. Jag känner dig, du blyges där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
