Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
nästan dödat mig, voro alla läkarna slutligen ense om att
applicera en ohygglig salva, för att draga upp sår! O,
sår på min Armand, som fem dagar förut lekte så glad,
som smålog och försökte säga »gudmor! Jag vägrade och
ville anförtro mig åt naturen. Louis grälade på mig, han
trodde på läkarne. En karl är alltid en karl. Men i
dessa förskräckliga sjukdomar finnas ögonblick, då de
antaga form av döden; och under ett av dessa ögonblick syntes
mig detta läkemdel, som jag avskydde, vara Armands
räddning. Ack, min Louise, hans skinn var så torrt, så
skrovligt, så skrynkligt, att salvan inte fastnade. Jag
satte mig då att gråta så länge vid hans bädd, att kudden
blev alldeles våt. Läkarne åto middag, de! Då jag såg
mig allena, befriade jag mitt barn från läkarnes alla medel,
tog det, nästan som vansinnig i mina armar, tryckte det till
mitt bröst, stödde min panna mot dess panna och bad Gud
giva det mitt liv, allt under det jag sökte meddela Armand
detsamma. På detta sätt höll jag mitt barn några
ögonblick och ville dö med det för att inte skiljas från det,
varken i livet eller i döden. O, min vän, jag kände dess
lemmar mjukna och slappas; krampen hade upphört,
mitt barn rörde sig, den hemska och ohyggliga färgen
försvann! Jag skrek, som då det sjuknade, läkarna
skyndade till och jag visade dem min Armand.
— »Han är räddad!» utropade den äldste av läkarne.
O! vilket ord! vilken musik! Himlarna öppnade sig. Två
timmar därefter återföddes i själva verket Armand; men jag
var tillintetgjord; för att jag inte skulle bli sjuk behövdes
glädjens balsam. O, min Gud! genom vilka smärtor fäster
du inte barnet vid dess moder? Vilka spikar slår du inte
in för att det skall hålla! Var jag således inte tillräckligt
mor ännu, jag som grät av glädje vid detta barns första
stammande och första steg! Jag, som studerade det
timtals såsom moder för att väl kunna uppfylla mina
plikter och lära mig en moders ljuva kall! Var det nödvändigt
att förorsaka denna förskräckelse, framställa dessa
fruktansvärda bilder för den, som avgudar sitt barn? I denna
stund, som jag skriver till dig, leker min Armand, skriker
och skrattar. Jag söker nu orsaken till denna
förskräckliga barnsjukdom och tänker på, att jag är havande. Är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
