Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
allting min slocknade lyckas härliga bilder, osynliga för
alla, men vältaliga och levande för mig.
Min svägerska kastade sig i mina armar, då jag en
morgon sade: — »Ni äro odrägliga! Spanjorerna ha i själen
något som är större än hos oss!»
Ack! Renée, om jag inte är död, är det sannolikt därför
att Gud avmäter olyckskänslan efter de av olyckan
drabbades styrka. Endast vi kvinnor veta, huru stora våra
förluster äro, då vi mista en kärlek utan skrymteri, en utvald
kärlek, en varaktig passion, vars nöjen lika mycket
tillfredsställa själen som naturen. När finna vi en man med
sådana egenskaper, att vi kunna älska honom utan att
förnedra oss? Finna en sådan man är den största lycka,
som kan hända oss, och vi skola inte finna den två gånger.
Verkligt starka och stora män, hos vilka dygden döljer sig
under poesien, vilkas själ äger ett upphöjt behag, ägnat
att göra er tillbedda, tag er i akt för att älska, ni skola bara
orsaka hustruns och er egen olycka! Se där, vad jag högt ropar
i mina parkers alléer! Och inga barn med honom! Denna
outtömliga kärlek, som alltid log mot mig, som endast hade
blommor och glädje att giva mig, denna kärlek förblev
ofruktsam. Jag är en förkastad varelse! Den rena och våldsamma
kärleken, sådan den är, då den är absolut, skulle den sålunda
vara lika ofruktbar som motviljan, liksom sandens hetta i
öknen och polens köld hindrar varje tillvaro? Måste man
gifta sig med en Louis de 1’Estorade för att ha en familj?
Skulle Gud vara avundsjuk på kärleken? Jag talar vanvett.
Jag tror, att du är den enda, som jag kan tåla hos mig;
kom fördenskull, du allena måste vara hos en Louise i
sorg-Vilken fruktansvärd dag var det inte, då jag satte änke.
mössan på mitt huvud! Då jag såg mig svartklädd, sjönk
jag ned på en stol och grät ända till natten, och jag gråter
ännu, då jag talar med dig om detta fruktansvärda
ögonblick. Farväl! Skriva tröttar mig; jag har alldeles för
mycket av mina tankar, jag vill inte uttrycka dem här.
Tag med dig dina barn, du kan amma ditt sista här; jag
skall inte mera vara avundsjuk; han lever ju inte, och
det skall göra mig ett stort nöje att se min gudson; Felipe
önskade ett barn, som liknade den lille Armand. Allt nog,
kom och tag din del av min sorg!.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
