- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
184

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - L - LI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

der. Jag har ännu ingenting sagt åt Louis, vi skulle bara
narrat honom att skratta. Jag skall endast helt enkelt
meddela honom, att du gift dig och önskar, att ditt giftermål
hålles hemligt. Du behöver olyckligtvis varken mor eller
syster, som lagar din brudsäng. Vi äro nu i oktober, som
en modig kvinna börjar du med vintern. Om det inte gällde
ett giftermål, skulle jag säga, att du tar tjuren vid
hornen. Men lika gott, du skall i mig alltid ha den förtegnaste
och förståndigaste vän. Afrikas hemlighetsfulla inre har
slukat många resande, och vad känslan beträffar, tyckes
mig, att du vågar dig ut på en resa, liknande dem, på vilka
så många forskare omkommit, dels genom negrerna, dels
i sanden. Din öken befinner sig emellertid endast två lieues
från Paris, och jag kan fördenskull muntert tillönska dig
lycklig resa! Du skall snart återkomma till oss.

LI.

Från grevinnan de VEstorade till fru Marie Gaston.

I835.

Hur är det med dig, kära vän? Efter två års tystnad
har Renée rätt att vara orolig för Louise. Detta är alltså
kärleken! Den förstör, tillintetgör en vänskap sådan som
vår. Tillstå, att om jag tillber mina barn ändå mer än du
älskar din Gaston, finnes likväl i moderskärleken en
omätlighet, som tillåter, att ingenting berövas andra känslor av
tillgivenhet och ömhet, och låter en kvinna fortfarande vara
uppriktig och hängiven vän. Jag saknar dina brev, ditt
milda och intagande ansikte. Jag måste nöja mig med
förmodanden om ditt befinnande, o Louise!

Vad oss angår, skall jag förklara, huru det förhåller sig, så
utförligt som möjligt.

Då jag läste om ditt näst sista brev, fann jag några bittra
ord om vår politiska ställning. Du gycklade med oss
därför att vi behållit platsen som president i räknekammaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:51:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free