Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
»Jag skall återse er, då mina ögon inte längre äro röda och
min röst inte darrar , sade jag slutligen. Detta er jagade
bort honom ur huset. Jag baddade mina ögon med kallt
vatten, sköljde mitt ansikte, dörren till vår sängkammare
öppnades, och jag fann honom återkommen utan att ha hört
bullret av hans steg. — 2 Vad fattas dig?» frågade han. —
• Ingenting», svarade jag. »Jag såg gatsmuts från Paris
på Fedeltas trötta hasleder; jag har inte kunnat förstå, att
du begav dig dit, utan att underrätta mig; men du har din
frihet.» — »Ditt straff för dina så brottsliga tvivel skall
bli att inte förrän i morgon få veta, varför jag begav mig
dit», svarade han.
»Se på mig», sade jag. Jag fördjupade mina blickar i
hans: oändligheten genomträngde oändligheten. Nej, jag
fann inte detta moln, som otroheten utbreder i själen och
som måste förstöra pupillernas renhet. Jag låtsades ha
blivit lugnad, ehuru jag fortfarande var orolig. Männen
förstå lika bra som vi konsten att bedraga, ljuga! Vi
lämnade sedan inte varandra. O, kära vän, huru ofta kände
jag inte, då jag betraktade honom, att jag oåterkalleligen
fäst mig vid honom. Huru bävade jag inte i mitt inre, då
han återkom, sedan han lämnat mig ensam ett ögonblick!
Mitt liv tillhör honom och inte mig. Jag har grymt
vederlagt ditt grymma brev. Kände jag någonsin detta beroende
tillsammans med den gudomlige spanjoren, för vilken jag
var, vad detta grymma barn är för mig? Vad jag hatar
det där stoet! En sådan dumhet jag begick, då jag höll
mig hästar! Men man måste också hugga fötterna av
Gaston eller hålla honom innestängd i villan. Dessa dumma
tankar sysselsatte mig; du kan därav bedöma, huru
oförnuftig jag var. Om kärleken inte gjort en bur åt honom,
kan ingen makt i världen kvarhålla en man, som har
tråkigt. »Tråkar jag ut dig?» frågade jag honom plötsligt och
omedelbart. — »Så du plågar dig utan skäl», svarade han
med en blick av milt medlidande. »Jag har aldrig älskat
dig så mycket som nu.» — »Om det är sant, min tillbedda
ängel», svarade jag, »låt mig sälja Fedelta.» — »Sälj!»
sade han. —• Detta ord förkrossade mig, det såg ut som om
Gaston ville säga: Du ensam är rik här, jag har ingenting,
min vilja finns inte. Om han inte tänkte det, så trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
