Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En dag, då man roade sig i hennes kabinett med att i
kapp hoppa ner från ett bord, hörde man kungen komma.
Den stackaren var alltid en chasse-plaisir. Man satte sig och
mottog i allvarligt skick den objudne gästen, hvilken man
hoppades snart skulle efter de vanliga helsningsorden aflägsna sig;
men han blef stående qvar. Efter en stund satte sig
drottningen till sitt fortepiano, i tanken att tonerna derutur skulle
bortjaga den föga musikälskande gemålen. Men denna gång
föll det honom in att höra på; han blef stående vid
instrumentet. Plötsligen känner sig drottningen illamående, och
nära afsvimmad låter hon hufvudet falla mot stolsryggen.
Kungen skyndar att bära henne till sängen, biträdd af
fröknarna, hvilka allt för väl märkte, att sjukdomsanfallet var
en komedi. De hade svårt att hålla kontenansen, och värre
blef det, då under transporten till sängen den sjuka med sina
nedhängande armar knep dem i benen, hvilket fortfor under
den vård, de under kungens ögon måste i sängen gifva henne.
Den ena af fröknarna, som berättade mig förloppet, sade att
hon aldrig känt sig så olycklig, som i ångesten att kungen
skulle märka, huru skrattet höll på att segra öfver allt
bemödande att återhålla det; och den kunglige herren förstod sig
ej på skämt — ej en gång af damer.» — —
»Drottningens glädtighet, som jag med fullt fog kallat
ysterhet, räckte ej länge. Den höll ej ut mot kölden i
äktenskapet samt mot ensligheten och glädjelösheten af hennes
belägenhet. Hvarifrån denna de första äktenskapsårens köld
emellan de kungliga makarna härledde sig, vet jag ej med
säkerhet. Man har i dessa senare tider velat gifva deråt stor,
t. o. m. politisk betydelse, men deruti sannolikt misstagit sig
storligen. Det kom säkert alltsammans från dessa moln, som
uppstiga på äktenskapets horisont, utan att man rätt vet
hvarifrån de komma, och som framkallas af de mest betydelselösa
tilldragelser, särskildt inom furstliga borgar, der en verklig
huslighet, som annorstädes mildrar alla förhållanden, fåfängt
sökes. Nyckfull — barnsligt och derigenom ursäktligt — var
visserligen drottningen, eller rättare hade varit, ty snart blef
hon späkt. Befallande och egensinnig var och förblef han.
En god tid efter denna period sade drottningen till min hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
