Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 FRÅN UNGDOMS- OCH STUDBIÅREN.
om kungen: »Il serait bien, sil ne voudrait pas toujours &tre
701.» — Under denna tid af osämja vistades kungen på Haga
och lät den unga gemålen ensam med de vaktgörande frök-
narna sitta i den ödsliga konungaborgen, der hon genom fönst-
ret åt borggården såg Gustaf Adolf inkomma från Haga för att
helsa på sin mor, utan att bry sig om att se sin hustru. Detta
skall hafva smärtat henne mer än någonting annat. Missbe-
låtenheten hos kungen gick slutligen ända derhän, att hans
gemåls återsändande till Baden blef, om icke beslutadt, så
åtminstone satt i fråga. Den olyckliga drottningen gick då för
ett ögonblick ur sin passiva rol, och knäfallande för sin orättvise
och orimlige gemål, besvor hon honom, ej för sin skuld, men
för hans eget anseende inför hela Europa, att ej låta hänföra
sig till ett sådant steg. Hemskickandet talades ei mera om;
men i stället umgicks kungen med tanken att förvisa drott-
ningen till Gripsholm och låta henne der till utseendet välja
sitt residens. Ej heller det blef af.»
» Vid hvilken tid de båda makarna åter närmade sig till
hvarandra och hvad som föranledde brouilleriets slut, tog jag
icke reda på. Under det långvariga vistandet i Tyskland
1803—04 utvecklade sig den redan började sämjan och för-
troligheten. Drottningen var då blifven äldre och allvarsam.
De stora alltjämt stigande politiska bekymren och hatet till
Napoleon lemnade föreningspunkter. I samma mån som, längre
fram, konungens politiska ställning blef äfventyrlig, hvilket
drottningen med alltjemt ökad oro insåg lika så snart som
någon annan, slöt hon sig som en ömt deltagande hustru allt
närmare till honom. Nog syntes han göra rättvisa åt hennes
ömhet, ty han kunde numera knappt vara henne förutan; men
huru väl han menade, var han dock alltid kärf och besyn-
nerlig. På Haga, vid, underrättelsen om vestra arméens an-
ryckande, hvaraf han blef alldeles förvirrad, ville drottningen,
lika upprörd som han, med några deltagandets och ömhetens
ord mildra hans djupa oro. Men det besvarades med ett:
» Tag hon sin psalmbok och sätt sig och läs, det är det bästa
hon kan göra!» -— Kungen tilltalade sin gemål aldrig annor-
lunda än med det ovänliga hon.» — —
»Ibland allt det tråkiga, som tillhörde hoflifvet på lustslot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
