Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FN
BOHEMAN. 20
rande dynasti. Denna åtog sig Boheman att framskaffa, hvar-
vid likväl skulle möta stora svårigheter och ett motstånd af
öfvernaturlig beskaffenhet att öfvervinna. Till detta företag
bestämdes en natt, då Boheman, beväpnad med en värja och
försedd med en butelj vin, för att styrka sig, infann sig uti
rikssalen. Uti ett fönster, som går ditåt, satt grefve Måns
Stenbock, för att gifva akt på hvad som tilldrog sig. Efter
några stunders förlopp hörde han ett grufligt väsende af jern,
som klingade, och värjor, som höggo mot hvarandra. Sedan
detta var förbi, gick han på ett öfverenskommet tecken ned
i rikssalen, der han fann Boheman i skjortärmarna, dignande
ar matthet, blek, höljd af svett och blodig; men segrande; ty
talismanen hade han funnit.»
»3:0. Boheman hade ett undergörande porträtt af Frälsa-
ren, till hvilket han i vigtiga omständigheter stälde frågor och
som gaf svar medelst en ljus strimma, som visade sig hastigt
antingen på längden af porträttets ansigte eller tvärs öfver.
rena tallet var: svatet Zej, i andra fallet fd:
»Kallad att inför konungen och hertigen göra reda för
sina underverk, förklarade han dem sålunda: Hvad först an-
gick Tilas, så hade hans uppmärksamhet en dag blifvit ledd
på en ung man, som med ett af sorg nedtryckt utseende satt
inkrupen i ett hörn på ett kaffehus. Boheman, som enligt
bestämmelsen af sin sändning observerade hvarje menniska,
närmade sig denne och ville veta orsaken till hans bekymmer.
Tilas, ty det var han, förtrodde honom sin olyckliga belägen-
het, alldeles utan penningar och på väg att varda bysatt.
Boheman, som genast omfattade tillfället att begagna sig af
denna obetydliga händelse till sitt mål, gaf honom instruktion,
huru han på en viss gifven timma skulle i sitt rum förhålla
sig, och åtog sig att svara för en oförväntad lycklig utgång.
Det öfriga har jag redan nämnt.»
» Förklaringen angående striden på rikssalen var helt en-
kelt den, att Boheman huggit med sin värja i fragmenten af
en gammal rustning, som han händelsevis hade förmärkt ligga
der och med hvilken han gjort det grufliga larmet. Med en
skärfva af sin vinbutelj hade han tagit ut blod ur armen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
