- Project Runeberg -  Anteckningar och minnen / I /
30

(1889) [MARC] [MARC] Author: Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 FRÅN UNGDOMS- OCH STUDIEÅREN.

han strukit på sig. Talismanen var, om jag minnes rätt, en
silfverpenning, som han gifvit ett mystiskt utseende.»

»Uttydningen af det sista underverket förargade hertigen
allra mest. Boheman försäkrade, att han icke genom någon
slags konst frambragt den ljusa strimman, hvilken alldeles
icke blifvit visad, utan hade han häruti endast begagnat sig
af hertigens vidskeplighet och lätthet att bedragas. Vid de
tillfällen, då han framför hertigen inhemtade Frälsarens vilja,
fattade han ögonblicket, då hertigen blifvit bragt till högsta
punkt af rörelse, och då med hänryckning yttrade han sig se
den ljusa strimman, hvilken också hertigen i samma ögon-
blick inbillade sig se.»

» Vid denna förklaring kunde hertigen icke afhålla sig från
att mellan tänderna mumla ett: den sakramentskade fälhunden!
Men om han här blef flat och förargad, så blef han deremot
slagen af bestörtning, då min far framlade för honom en bland
Bohemans papper funnen emblematisk ritning, föreställande
bland annat en person med alla attributer af kungligheten,
hvars hufvud afhugges. Andra papper lära äfven visat, huru
nära Bohemans öfverherrars ändamål var förenadt med alle-
gorien af denna ritning: konungars och kungamaktens fall.
Hertigen föll baklänges i sin stol, och under utgjutande af
tårar yttrade han sin ånger öfver det förhastade förtroende,
han lemnat åt en sådan bof som Boheman. Detta ögonblick
hade bort vara försoningens stund emellan kungen och hans
farbror; men djupa sår lemnades qvar hos dem båda. Den
ene kunde icke glömma sjelfva händelsen, och ej heller den
andre att han, som för sju år sedan enväldigt regerade, nu
måste stå som en brottsling inför sin brorson. Allt sedan,
intill revolutionen 1809, var hertigen kall emot min far och
grefve Ugglas, som hade deltagit i undersökningen.»

» Straxt efter det Bohemans papper blifvit granskade, af-
sändes general Vegesack till Köpenhamn, för att meddela
kronprinsen de upptäckter, man gjort om dem, som omgåfvo
honom. Han blef bestört deröfver, men vågade icke göra
något utbrott.» ”

«+ Genom en formlig dom af frimurare-ordens svenska styrelse blef Bohe-
man utesluten ur orden; och i Inrikestidningar d. 29 Mars 1803 infördes en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 5 09:26:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twhgminnen/1/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free