Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I NEAPEL. AI
personer finna, att dessa gudfruktiga samt visst icke upplysta
kalabreser och lazzaroni begingo, i proportion af tiden, de-
ras antal samt vidden af teatern för massakern, vida större
grymheter än Frankrikes jakobiner, och begingo dessa på de
mest utstuderade och varierade sätt, — så torde de kanske
af godhet medgifva, att en folkmassa, ehuru upplyst af reli-
" gionens ljus, äfven kan begå små oordentligheter, och att en-
cyklopedisterna åtminstone ej beväpnat denna.»
»I spetsen för den besynnerligaste armé, som blifvit sedd
sedan den, hvilken kung Johan af Leyden anförde, kom kar-
dinal Ruffo till Neapel och emottog på kungens vägnar ka-
pitulation af republikanska arméen samt lemnade sedan sta-
den till plundring och rof åt de mest oerhörda grymheter.
Öfver 3,500 hus plundrades; ej nog att man vid massakrerna
uppletade grymma dödssätt, men de olyckliga utstodo innan
aflifvandet allt upptänkligt hån, hvilket isynnerhet utöfvades
mot qvinfolk. De fördes nakna kring gatorna, tvingades i
detta tillstånd att dansa o. s. v., mördades slutligen och ka-
stades i vattnet. Skilnad gjordes ej mellan rojalister och re-
publikaner. Den man ville plundra, den var jakobin, äfven-
som den, hvilken hade afskuret hår eller stora polisonger. Man
skaffade sig lösa hårpiskor; men då började pöbeln rycka i
bakhåret, för att utröna, om det var en jakobin eller en som
hade eget hår. Begge hertigarna Della Torre brändes i tjär-
tunnor, andra sönderskuros och bitar uppåtos.»
»Sådant var neapolitanska folket, som förde vapen för sin
Gud ock för sin kung, eldadt af kärlek till dem! Sedan Ruf-
fos första ilska var förbi, hade han kanske velat sätta ett mål
för grymheterna, men han var bunden af sitt löfte att lemna
Neapel till sköfling. Dessutom var han ej sjelf säker i skötet
af sin segerrika här, som på slutet började mumla att sjelfva
kardinalen var jakobin, emedan man tyckte att han ej så
mycket han förmådde, animerade mördandet.»
Med konung Ferdinands återinsättande i sina rättigheter
syntes visserligen ett kortvarigt yttre lugn hafva inträdt i det
olyckliga Neapel; men förföljelserna, spioneriet och skugg-
rädslan fortforo. »Allt nytt, säger antecknaren, anses här så-
som egande gemenskap med jakobinismen. Jag vill ej råda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
