Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A2 FRÅN UNGDOMS- OCH STUDIEÅREN:,
någon neapolitan att befatta sig med vattnets dekomponering
eller att tala om oxygen, galvanism, eller att säga att vattnet
ej är element. Fourcroy och Lavoisier äro 1 horreur; boklå-
dorna äro usla, och hatet till sundt förnuft är så starkt, att
då hertig Cassano lånade Jacobson” Alfieris tragedier, var
det med uttryckligt förbehåll om tystnad samt att ej ens vår
hyrlakej skulle få se dem. En anmälan hos regeringen, att
han egde en sådan bok, kunde vara tillräcklig att göra ho-
nom största ledsamhet.»
Den förnäma verlden i Neapel, så väl som i Rom, öpp-
nade beredvilligt sina dörrar för den resande unge svensken;
men det italienska sällskapslifvet med sin bullersamma artig
het och sin förkonstling behagade honom lika litet som den
overksamhet, hvilken tillhörde de högre klassernas lif. Af
ofvan anförda utdragen synes, att hans sympatier ej voro på
det neapolitanska kungahusets sida: det personliga intryck han
erfor af dess flesta medlemmar, var ej heller det förmånligaste.
»Kungen samt begge prinsessorna äro mer än måttligt fula,
och man kan svårligen se mera ignobel ut än kronprinsen, som
tillika har ett karakteristiskt drag af fånighet i sin fysionomi.
Helt olika förhåller det sig med drottningen, hvars skarpa
ögon utmärka antingen ett geni eller en furie. Hon har myc-
ket behag i hela sitt väsende, och man får derjemte lemna henne
förtjensten af att vara en ganska öm mor. Kungen talar ej rik-
tig italienska, utan den neapolitanska jargon’en. Det förhåller
sig på samma sätt med drottningen och tyskan: hon talar
fullkomlig wienska, hvilket låter ganska obehagligt för den,
som är van vid god tyska.»
Närmare bekantskap gjorde Wachtmeister i Neapel i her-
tigens af Cassano familj. Han fann i honom »den mest kul-
tiverade» af alla italienare. De politiska olyckorna hade gått
öfver hans hufvud, skingrat hans familj och stört hans husliga
lycka; kontrarevolutionen hade för honom och hans hustru
medfört hårdt fängelse och landsflykt. Han lefde nu, en förföljd,
bruten och misstänkt man, i djupaste tillbakadragenhet bland sina
böcker — »pharmacopeea animee», såsom han nämnde sin boksam-
ling. Det var genom samtal med honom, som Wachtmeister
+ Wachtmeisters reskamrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
