Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 FRÅN UNGDOMS- OCH STUDIEÅREN.
ville afvika från det komitén anförtrodda kall af blott sam-
lare, öfversättare och, om ordet kan nyttjas, öfverflyttare,
för att derutöfver förbättra eller skapa. Då stötte han huf-
vudet emot formaliteternas förskansningar, hvilkas väktare så
mycket mindre läto förmå sig att i något fall kapitulera med
honom, som hela deras gemensamma arbete i nu för han-
den varande omständigheter förekom dem som ett ömkligt
gäckeri.»
» Emellertid finner man här upphofvet till den beskyllning,
som han gör riksdrotsen för hans orubbliga anhänglighet vid
gällande lagar. Han, riksdrotsen, hade allt sedan 1802, då
Gustaf Adolf började ge sig fart, måst stå som en kämpe för
dessa lagars helgd; och det sträfva språk, han i detta hänse-
ende ansåg sin pligt vara att föra inför sin konung, tyckte han
väl att också den unge tysken kunde tåla att höra. Men
emot denne skulle det ej bära sig i längden. Arndt, med
rätt af snillets öfverlägsenhet, högg omkring sig i häftighet.
I början mötte han och hans excentriska infall eller utfall
blott köld, men slutligen kom det äfven å andra sidan till
utbrott, och han blef en gång — såsom riksdrotsens ord till
mig föllo — »dugtigt snäst». Att det var dugtigt, derom
tviflade jag ingalunda, ty jag visste huru det förhöll sig, när
riksdrotsen blef uppbragt; och han hade för tillfället både
. gammalt och nytt, som han ville liqvidera. Men för öfrigt
hafva detaljerna efter så lång tid fallit mig ur minnet. Nyligen,
då jag träffade min gamle vän presidenten Poppius, som var
en af komiténs ledamöter, ville jag af honom veta hvad han
kunde påminna sig om förloppet. Äfven han hade glömt huru
dermed tillgick, förklarande sig blott komma ihåg att, som
orden föllo, »Arndt från början till slut bar sig åt som en
narr».
»Djupt upprörd blef han af den erhållna tillrättavisningen,
hvaröfver han, dock med mera smärta än bitterhet, utgöt sig
för mig ett par dagar derefter. Tystare blef han nu, men —
»heret in pectore vulnus». Djupt måtte det vara, detta sår,
för att svedan deraf skall efter mera än 30 tillryggalagda
år kunna drifva den gamle Arndt till ett sådant utbrott af
hämnd». —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
