Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1809 - Fruktan för Adlersparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKTAN FÖR ADLERSPARRE. 185
par dagar senare och följaktligen så mycket senare blifvit ta-
gen, hvaraf ryssarnas infall i landet varit en oundviklig följd.”
— — Adlersparre avancerade emellertid allt närmare Stock-
holm. Hvem skulle väl tro, att hos hertigen och konseljen
följde efter fruktan för ryssarna fruktan för Adlersparre, och
att regeringen befarade hans ankomst nästan så mycket som en
fiendtlig armé? Hufvudsakligen härrörde detta deraf att Adler-
sparre uti ett ganska vackert och vördsamt bref till hertigen,
deri han tackade honom för hvad som skett, tillika nämnde:
sig omöjligen kunna skiljas från sin trupp eller tillåta den
att skingras, hvilket dessutom vore stridande mot de heliga
förbindelser han med dem ingått och hvad han lofvat i sin
proklamation; uti denna förening ansåg han och de sina sig
ega trygghet, så länge i hertigens konselj funnes qvar de
samma ledamöter som förut och polisen äfven vore i samma
händer. "" Efter detta ansågs Adlersparre som en revolutions-
chef, hvilken med sina bajonetter ville gifva en annan form
åt styrelsen, och man betraktade hans armé föga bättre än
som de till Paris strömmande Marseillarna under franska revo-
lutionen. Nu uppäggade man Adlercreutz mot honom;
denne, redan yr i hufvudet af den stora rol han spelat, blef
det ännu mera, då Ehrenheim och Stedingk satte sig under
hans protektion, samt Klingspor och hertigen yttrade sig
sätta allt sitt hopp på honom. Den ena kuriren efter den
andra bar ordres till Adlerspatre -— än att komma ensam
+ Senare tillägg.
General Suchtelen, som hufvudsakligen bidrog till stilleståndet, kom i onåd
hos kejsaren, som hade velat haft freden sluten i Stockholm, hvilket ock lätt
låtit sig göra, ty isen låg bergfast långt efter tåget från Åland, och ryssarna
voro i styrka oss öfvermäktiga. Men ryska befälhafvarna blefvo bekymrade öf-
ver sin ställning, då vestra arméens marsch visade att den påräknade koope-
rationen från Norge ej mer var att vänta, och de ansågo det af yttersta våda
att blottställa sig för att genom isens uppbrytande bli afskurna från återtåg och
ressurser samt lemnade ensamma mot hela vår samlade styrka, som icke mer
behöfde delas.
"+ I den: bekanta »promemoria» af Adlersparre, dat. Tibble d. 21 Mars
1809, hvari han för hertigen framstälde sina önskningar om den nya konseljen,
förekom äfven yttrandet: »Unga grefve Wachtmeister förordnas till sin fars ju-
stitie biträde.» (Se Anckarsvärd, Politisk trosbekännelse s. 22, hvarest denna
promemoria trycktes). ( Olga.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
