Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dagbok 1807—1809 - 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 DAGBOK 1809.
till staden, än att lemna hälften af truppen efter sig, än att
sprida den på landet omkring Stockholm, — alla lika frukt-
löst. Adlercreutz var grufligt uppbragt, de öfriga grufligt
rädda." Man väntade nästan att utgången skulle blifva krig
på Stockholms gator.
Adlersparre ryckte in den 22 med brinnande lunta och
flygande fana under folkets hurrarop. På Skeppsbron ställde
han upp sin kår, som paraderade för hertigen, och hela trup-
pen förlades på Norrmalm, enligt chefens uttryckliga förbehåll,
att:den ej skulle blifva skingrad.
Den 23—24 Mars.
Redan innan vestra arméens ankomst hade riksdrotsen
genom excellensen Essen låtit säga hertigen, att han gjorde
sig sjelf och det allmänna den största otjenst, om han brouil-
lerade sig med Adlersparre, och att i sådan händelse skulle
riksdrotsen icke dess mindre, ifall han fann Adlersparre så-
dan han förmodade, : förena sig med honom. I närvarande
omständigheter vore ej mera fråga om någon militärisk kupp,
sådan som den Adlercreutz så förträffligt utfört, utan nu be-
höfdes en verksam statsman, som med ett godt hufvud och
kännedom af landet förenade ett stort inflytande, hvilket bland
alla dem som omgåfvo hertigen, inträffade endast på Adler-
sparre. Hvad Adlercreutz beträffar, så hvarken har han eller
ens - pretenderar att hafva någon kunskap i hvad som rörer
allmänna ärendena, hvarföre riksdrotsen nu, då de största om-
skapningar kunde och borde komma i fråga, ansåg hertigen
ej ett ögonblick böra tveka att använda en man af de egen-
skaper som Adlersparre, om än hertigen derigenom skulle
vara nödsakad att hos honom låta passera några små kapri-
ser, som i jemförelse med det stora allmänna ändamålets vigt
aldrig kunde blifva af någon betydenhet. Slutligen, sedan
Essen yttrat sig aldrig vilja taga emot landtmarskalksstafven,
bad riksdrotsen honom föreslå Adlersparre till denna befatt-
ning, som skulle betydligen öka hans inflytande och bringa
enhet i sakernas gång.
Förskräckelsen för Adlersparre hade något börjat min-
skas, sedan man vid första entrevuen funnit honom ganska
+ Jfr citat ur denna och närmast följ.anteckningar i Schinkels Minnen, V: 18, 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
