Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare - Kronprinsen Karl Johans personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONFÖLJAREVALET I ÖREBRO. 257
och aldrig har någon proposition blifvit med sådant jubel af
stånden mottagen.»
»I den redan renskrifna propositionen måste genom öfver-
skrift insättas namnet Bernadotte (eljest öfverflödigt) för bön-
dernas skull." Bönderna höllo valdagen sammanträde så
bittida, att deras deputation om det skedda valet infann sig
hos de tre stånden, innan man der ännu hunnit framställa
proposition.»
Kronprinsen Karl Johan, som på ett så underbart sätt
lyckats kring sig förena svenska folkets representanter i
Örebro, helsades vid sin ankomst med jubel och oförstäld
beundran af alla, med hvilka han kom i beröring. Den snill-
rike främlingen väckte genom sina lysande personliga egen-
skaper, sitt imponerande och älskvärda väsen allmän entu-
siasm. Hans krigiska rykte gaf lif åt förhoppningar om
Sveriges återupprättelse från sitt djupa fall.
Äfven på Trolle-Wachtmeister, som i följd af sin äm-
betsställning tidigt trädde i beröring med tronföljaren, gjorde
dennes utomordentliga personlighet från början ett intryck,
hvilket åren ej mäktade utplåna. Af Karl Johans yttre och
hans personliga egendomligheter har Trolle- Wachtmeister på
äldre dagar lemnat följande lifliga och intressanta skildring.
»Man talar nu i hela Europa, skrifver han, om kejsar
Nikolaus som den skönaste man och den mest imponerande
herskaregestalt. . .. Jag har sett hans porträtt, som säges
vara fullkomligen lyckadt genom likheten. Visst äro de vackra,
dessa regelbundna drag, men icke annat säger denna iskalla
blick än: Lyd! — Hade jag framför mig en idealisk bild, skulle
jag förebrå konstnären att icke hafva satt deri uttrycken af
själ och af hjerta. Begge saknas, och allt sammansmälter i
min föreställning till ett ideal af den skönaste granadör,
snörd, uppstoppad och stel.»
+ Syftar på den bekanta, äfven af antecknaren berättade anekdoten om
det svar, som en samling af bönder gaf på tillfrågan om de ville välja prinsen
af Ponte Corvo: »>Nej, Bernadotten vilja vi hafva och ingen annan.»
Trolle-Wachtimeister, Anteckna. I. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
