Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 EFTER REVOLUTIONEN 1809-1812.
»Huru annorlunda Karl Johan! Hans ansigte, då man
betraktade det drag för drag, kunde nästan kallas fult ge-
nom dragens oregelbundenhet, hvaraf följt, att man af ho-
nom ej har andra porträtt än antingen utan likhet eller kari-
katyrer; ty ett så ytterst rörligt uttryck som hans lät ej
fästa sig på duken. Den stora näsan, i förening med den,
liksom ansigtets nedre del, tillbakagående pannan, gjorde
profilen till en triangel och gaf åt ansigtet denna så ofta
anmärkta karakter af örn, hvartill ock hörde det blixtrande
uttrycket af de mörka små ögonen, som-.tindrade under den
framskjutande nedre delen af pannan. Dessa ögon, hvilkas
genomträngande egenskap fru Staöél finner så märkvärdig,
hade en rörlighet och en uttrycksfullhet, som jag icke kan
beskrifva och hvarmed jag ej kan jemföra hvad jag sett hos
någon annan. Uti lugna ögonblick och i glada samtal, som han
så gerna sökte, men som han vanligen förvandlade till nästan
monologer, lyste dessa ögon af godhet, af glädtighet och af
finesse d’esprit. Det småleende, som då så ofta satt på hans
läppar, var verkligen intagande, och den lilla anstrykning. af
malice, som sällan felades, skämde ej bort det angenäma,
snart sagdt hänförande intrycket. Var återigen sinnet under
vredens inflytande, så ljungade i dessa blickar verkligen för-
färliga strålar. Den som hunnit vänja sig vid dessa utbrott
tillräckligt för att ej bringas ur fattningen, märkte eller borde
kunna märka, att den vreda blicken saknade det uttryck af
ädelhet, som hörer, att jag så må säga, till den idealiserade,
högsinta vreden. Det var något motbjudande deruti, som
jag ej kan återgifva, äfvensom jag alltid deri saknade det
uttryck, som ingifver förtroende.»
»För att fullända teckningen af detta märkvärdiga huf-
vud tillägger jag, att det kröntes af ett rikt, intill en sen ålder
ännu becksvart hår, hvars naturliga lockighet understöddes
dagligen af, Gud vet huru många, papiljotter, hvilkas anläg-
gande öfver hela hufvudet och värmande med tång, tillika
med de efterhand framkommande gråa hårens bortryckande
— så länge den operationen var görlig — tog en god del af
morgonen, hvarunder audiens vid toilettbordet gafs åt de
förtrogna bland omgifningarna. Vid ett sådant tillfälle ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
