Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 EFTER REVOLUTIONEN 1809—1812.
»Jag nämnde att intet godt porträtt finnes af konung
Karl Johan. Jag gör dock undantag för en gravyr, som jag
sett hos Brinkman. Den föreställer general Bernadotte i yngre
år — 17098 eller 1799, om jag minnes rätt — och framställer
honom med en intagande skönhet, hvaruti man dock igen-
finner så mycket af de drag och af de uttryck, som vi känna,
att man kan antaga bilden vara väl träffad, hvilket Brinkman,
som ej långt efter den tidpunkten var i Paris, ock intygar.
Han var då en gång till middagen hos Talleyrand och kom
att till bords sitta bredvid en för sitt utseende och sin älsk-
värda belefvenhet — som ej hörde till den tidens skick —
utmärkt ung general af Rhenarméen, hvilken värden och säll-
skapet visade mycken uppmärksamhet. Denne började, se-
dan den svenske chargé d’affaires blifvit för honom presen-
terad, samtalet med att säga: Savez-vous qu’il y a beaucoup
de bonnes choses dans votre constitution de 1772? — och derpå
följde en diskussion om åtskilligt, som i denna statsförfattning
förekom. Brinkman blef naturligtvis förundrad öfver att höra
sådant af den franske krigaren; men huru mycket mera för-
vånad skulle han hafva blifvit, om någon då sagt honom, att
den der generalen skulle sluta med att bli hans kung! Då
Brinkman en gång förde kungen detta till minnes, sade H.
M:t: Ah oui, c’est vrai; vous tes ma plus ancienne connais-
sance dans ce pays. Eh bien, voici quelque chose qui vous
rappellera comme ”javais lair å Pépoque dont vous parlez!
— hvarpå han gaf honom gravyren.»
»Den omsorg, han hade om sin toilett, bidrog mycket
att i hans utseende motverka årens härjningar. Han lät sig
aldrig deruti komma på fel, ej en gång i bivuaken, hvilket
under tyska kampanjen preussarna ej kunde smälta. Samma
omsorg fordrade han ock af sin omgifning. I väderqvarnen,
der han under slaget vid Gross-Beeren hade sitt qvarter, upp-
kommo general Adlercreutz och — jag minnes ej rätt hvem
den andre var. Det gälde allvar och de hade ej haft tid att
tade ur den revolutionära arsenalens förråd. Jag har ofta roat mig att anmärka
detta; liksom jag aldrig upphör att i ett sällskap, helst med damer, beundra
hos revolutionsgeneralen den städade ton och aldrig åsidosatta artighet, som man
i Frankrike menar, då man åberopar »l’ancienne cour».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
