Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - Tvänne tronföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARLFOHANS PERSONEIG HET: 250
han embrassera mig, förglömmande att han just då tvålat in sig,
och syntes förundrad öfver mig, som böjde ansigtet undan
den så nådiga demonstrationen.»
» Till växten var Karl Johan af medelmåttig längd, men
syntes hög genom sitt sätt att föra sig. De breda axlarna,
det höghvälfda bröstet och det smala lifvet gjorde af hans
figur en utmärkt gestalt. Hans ädla hållning, i hvilken det
imponerande skicket sällsamt förenades med en behaglig ledig-
het, och hans vackra manér, der det utsöktaste umgängeslifs
fina artighet var införlifvad med den aldrig förglömda kung-
liga värdigheten, frambragte in summa en personlighet, på
hvilken man kan tillämpa Shakespeares »every inch a king»,
När friherrinnan Staél, som jag kände sedan min första ut-
ländska resa, kom till Stockholm 1812, då jag genast besökte
henne, föll samtalet straxt på hennes gamle bekante, förre genera-
len Bernadotte. Jag yttrade då, att han förekom mig såsom en
förening i sin person af Frans I och Ludvig XIV. Det fann
hon så träffande, att på middagen, som vi skulle äta tillsam-
mans hos dåvarande kronprinsen, sade hon genast vid inträ-
det i hans kabinett, der jag redan var: »M. de Wachtmeister
et moi, nous avons parlé de vous, et il a tenu sur vous un
propos admirable: il a dit que — etc. C’est vous peindre en
deux mots, c’est charmant, c’est superbel» — Ah, svarade
prinsen, il a trop bonne opinion de moi.» 7
+ I en annan tidigare anteckning, nedskrifven innan Karl Johan blifvit
konung, läses följande jemförelse mellan Karl Johans och Napoleons yttre väsen,
hvilken ej saknar sitt intresse. Läsningen af ett af abbé de Pradts arbeten fäste
Trolle-Wachtmeisters uppmärksamhet på vissa likheter mellan dessa båda märk-
liga män. »Denna likhet, säger han, härflyter af den stämpel, revolutionen
tryckt på dem båda och röjer sig i en mängd alldeles egna uttryck, i alldeles
särskilda idéformer och — i det urväder, som så ofta utbryter med vissa fram-
ställningar och snart lägger sig. Dertill kommer den till begges personlighet
mera individuelt hörande likheten i talegåfva och — i missbruket deraf, hvarvid
likväl den stora olikhet inträffar, att Napoleon icke fann nöje att använda henne
såsom ett medel till behagligt umgänge, då deremot kronprinsen är en angenäm,
eller rättare, den angenämaste sällskapsmenniska . .. I vältalighet är han vida
höjd öfver Napoleon, hvilken väl med sina sammanflickade revolutionsfraser
kunde frambringa ifver, men aldrig entusiasm, hvartill kronprinsen har af natu-
ren större gåfvor och har ådagalagt verklig författareförtjenst. Men i behand-
landet af ärenden i samtal eller i öfverläggningar framtränga sig fraser, hem -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
