Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - 1812 års politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AL ÖULER. RAPP ELIPRA’S: 289
"frossor! På de mest undergifna noter angående dessa sjö-
röfverier följde aldrig svar. Kaparnas antal växte dagligen,
Köpenhamn, Stettin och nästan hvar liten stad på den norra
tyska kusten skickade sådana på oss. De utrustades till och
med i Stralsunds hamn under våra ögon, emellan våra ka-
nonslupar, och gingo i förväg ut, för att utanför hamnen upp-
- snappa våra fartyg, som de visste skulle löpa ut och som de
i egenskap af priser straxt åter införde i Stralsunds hamn.»
»Ändtligen förgick tålamodet; beväpnade fartyg utlupo
från Karlskrona och efter några kapares förstörande försvunno
Ae öfriga alldeles. Derom afgåfvo vi inga noter till franska
ministéren, som man väl föreställer sig. Men ingen remonstra-
tion hördes från franska sidan, hvilket dock hade varit att vänta.
»Sedan Alquier icke lyckats i sina framställningar, blef
han rappellerad och efterträdd af en chargé d’affaires; hans
rappel hade ett utseende af disgråce. Kejsar Napoleon förfar
alltid så med dem han nyttjar: då de misslyckas i sina ålig-
ganden, synes han icke erkänna deras åtgärder, och disgråce,
åtminstone skenbar, blir lönen för deras nit. Så förfors 1811
med Desaugiers, som vid tronföljareledigheten arbetade för
kungen i Danmark, med franska konsuln i Stralsund och nä-
stan på samma gång med Alquier.»
» Napoleon ville nu våga ett afgörande steg, för att bringa
oss till undergifvenhet. Han kände huru starkt vi varit till-
gifna honom och Frankrike, hvaraf verkan redan synts genom
revolutionen och Bernadottes val. Vi hade efter regements-
förändringen på det mest ödmjuka sätt anropat hans beskydd,
och åkallat hans deltagande i våra angelägenheter såsom det
enda medel att upprätthålla oss. Han såg deri, och med skäl,
uttryck af regeringens maktlöshet, landets svaghet och natio-
nens anda; han kunde icke förmoda detta nu på en gång
hafva upphört; hans utskickade försäkrade honom om den
ännu hos folket lika starkt rådande franska espriten. Man
beskylde TLagerbjelke, som nu var disgracierad, samt Tibell,
hvilka bägge vistades i Paris, att hafva framstält för kejsaren,
att om ett kraftigt steg, sådant som till exempel ett infall i
Pommern, vidtoges, skulle Sveriges lydnad äfven vinnas.”
> Jfr Scmnkel, Minnen VI: 109:
Tvolle-Wachtmeister, Anteckningar. I. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
