Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - 1812 års politik - Förf:s åsigt om 1812 års politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 ERTER REVOLUTIONEN 1809-1812
E. K. M:ts kronas heder, dess rikes sjelfständighet och vår
enskilda frihet.
Stockholm d. 24 Febr. 1812.»
Detta var, såsom man finner, ett ärligt och frimodigt
yttrande, hvilket ej kunde vara annat än kronprinsen behagligt,
i synnerhet som det icke var alla statsrådets ledamöter som
yttrade sig lika frimodigt. I en senare anteckning berättas
derom ytterligare: »Våra skriftliga utlåtanden, som ej voro
annat än utläggning af hvad som vid tillfället muntligen ytt-
rades, lemnades till Wetterstedt att läggas till det protokoll,
hvaraf nästa riksdags hemliga utskott skulle erhålla del.
Skrifterna tolkades i öfversättning för kronprinsen af Wetter-
stedt, som berättade huru kronprinsen, oaktadt ämnets höga
allvar, ej kunde afhålla sig ifrån att hjertligen skratta åt tvenne
af dessa utlåtanden, nemligen Adlerbeths och i synnerhet Ro-
sensteins. Deruti röjdé sig på ett komiskt sätt en trefaldig
skrämsel, nämligen för kronprinsen, för ett väntadt ansvars-
kräfvande konstitutionsutskott, och ändtligen för Napoleon.
Svängningarna i ordalagen gåfvo tillkänna våndan, hvari de
voterande sig befunno.»
Om det varit kronprinsens afsigt att under sina samtal med
justitiekanslern öfvertyga honom om riktigheten af den nya
politik, han gick att föra, så kunde han anse sig hafva vun-
nit sitt mål. Utan inflytande hade säkerligen icke den per-
sonliga beröringen med Karl Johan varit; men Trolle-Wacht-
meister, mindre lättledd än de flesta, hade på egen hand bil-
dat sin öfvertygelse, som han behöll lifvet igenom. För honom,
som för Karl Johan, var föreningen med Norge — grundtanken
i 1812 års politik — ett lifsvilkor för Sveriges sjelfständig-
het; och de röster af missnöje, som i senare tid höjdes mot
denna förening, hade i honom en gifven motståndare. »Hvad
voro vi efter 1809»? heter det i en anteckning från långt se-
nare tid. »En remsa land, inklämd mellan Ryssland och Dan-
mark, emellan Sveriges båda arffiender. Så kunde det ej
fortfara, om Sverige skulle ega anspråk att vara en sjelfstän-
dig stat. Nu gifves det två sätt för ett folk att lyftas ur ett
politiskt svaghetstillstånd. Det ena: genom en positiv tillök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
