Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Efter revolutionen. 1809—1812 - 1812 års politik - Karl Johans förtroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARI FOHANS FÖRTROENDE RÖRS ROLIBWACHTMEISTER. 2035
ning af välde, det andra: genom en negativ. Det förra sättet
kunde ej ernås. Det senare eftersträfvades och vanns, då den
ene arffienden stöttes från vår gräns genom sin förlust af
Norge tillika med deraf följande nedsjunkande i obetydlighet
eller vanmakt. Vill då ingen inse den stora negativa vigten
af föreningen?»
Trolle-Wachtmeisters bestämda hållning i denna fråga för-
värfvade honom också för alltid Karl Johans förtroende och
tacksamhet. Oaktadt alla tillfälliga uppbrusningar under den
tid, då Trolle- Wachtmeister utöfvade justitiekanslersämbetet,
behandlade kronprinsen honom med aktning och välvilja och
uttryckte ofta sin beundran för hans mod — »vous avez du
courage», utbrast han mer än en gång.
»Det var först efter konungens död — heter det i en an-
teckning från förf:s äldre dagar rörande hans bevistande af
Karl Johans begrafning 1844 — som jag upptäckte, hvad som
egentligen hade satt mig högre än jag kunnat vänta i hans
omdöme. När jag råkade Brahe i rummet, der vi samlades
till begrafningsprocessionen, sade han mig: »Ni följer i dag
till grafven en furste, som visste att värdera er. Jag kan bättre
än någon annan vittna om den tillgifvenhet, salig kungen hade
för er, och de höga tankar, han hade om er person.> Dessa
ord, så förbindliga de ock voro, tog jag för en tom artighet
och lade ej särdeles vigt derpå. Men ett par dagar senare i
ett enskildt samtal med Brahe hemma hos honom, återkom
han på samma ämne, tilläggande: Icke ex gång, icke hun-
dra, utan tusen, talte salig kungen med mig om ert kurage
att i statsrådet, änskönt icke lagligen förbunden att yttra er,
rösta för rupturen med Napoleon, som så förskräckte de flesta
af konseljens ledamöter. Det kunde salig kungen aldrig
glömma.» —
»Kuraget var ej särdeles stort å min sida, tillägger anteck-
naren, men måhända såg det så ut bredvid några af de andra
röstandes vånda. Hvad som föranledde prinsen att till dessa
öfverläggningar kalla mig in i rådet, vet jag ej. Jag har icke
egenkärleken att tro det hafva skett för några hos mig upp-
täckta statsmanna-anlag. Men såsom hörande genom min ställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
