Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIELERFREDEN OCH KONVENTIONEN l MOSS. 7
afslutande biide behöfligt, i anseende till omöjligheten att utan
penningtillgångar fortsätta kriget, och statsklokt, genom Kristian
Fredriks aflägsnande och utsigten att hos norrmännen genom
»ett vänligt och liberalt förfarande» väcka en förändring i
stämningen och »neutralisera åtminstone alla dem som gripit
till vapen för att försvara sig mot barbarer, som man utmålat
såsom tartariska horder.»
En vidlyftig redogörelse, införd i dagboken d. 24 Nov. 1814,
för ett samtal i denna fråga med en från Norge återvänd högre
svensk officer, visar Trolle-Wachtmeisters uppfattning* »Jag
talade med den nyblifne generalmajoren Reuterskiöld, hos
hvilken jag trodde mig märka spår till den mindre tillfredsställelse,
som jag visste att arméen hade erfarit deröfver att fördraget
i ]Moss afbröt dess framgångar. Han medgaf, att prins Kristian
icke var instängd, och att således våra fordringar att taga
honom och hans armé voro orimliga, »men, tillade han, tre
dagar efter den, då konventionen slöts, skulle vi varit i
Kristiania, och snart hade det återstående af Akershus stift,
äfvensom Kristianssands, eller med ett ord slättlandet, varit i
vårt våld.»
»Men prins Kristian?»
»Han hade stält sig antingen i Bergens eller Trondhjems
stift, der vi ännu på det korta återstående af den gynnsamma
årstiden icke kunnat gå efter honom; men man hade låtit
honom vara så länge.»
»Tror ni, att Bergens- och Nordanfjällsfolket fallit till oss
godvilligt, sedan vi ockuperat den bästa delen af landet?»
»Nej, visst icke, förr än vi kommit till dem med arméen.
På dessa trakter var hatet till svenskarna ganska starkt och
är ännu knappt mildradt, fastän det är alldeles försvunnet
öster om Glommen och omkring Fredriksstad, der folket lärt
att känna oss. I alla fall kunde man icke begära, att folket
deruppe, under uppsigten af ämbetsmän, som alla arbetade
mot föreningen, skulle förklara sig för oss, förr än vi sjelfva
kommo till dem.»
»Men om man kallat dem till en riksdag?»
* Ett utförligt referat af detta samtal finnes infördt i Sv. Biogr. Lex.
XIV. 375- art- Skjöldebrand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
