Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERHANDLINGAR / NORGE.
men svärdet förblef i skidan, enligt statsklokhetens bud,
oaktadt förmaningarna föga verkade. Detta hade man icke väntat
i Sverige, icke ens bland dem, som från början varit benägna
att erkänna det berättigade i Karl Johans försonlighetspolitik.
De anteckningar, vi här följa, vittna i sin mån derom. Den
långa tidsutdrägten af förhandlingarna mellan norska
stortinget och de svenska kommissarierna samt underrättelserna
om de eftergifter, som de sistnämnda ansågo sig böra göra,
vållade äfven hos Trolle-Wachtmeister misstämning och
allvarsamma bekymmer. Ögonblick funnos då han, under liflig
öfvertygelse att Norges lösryckande från Danmark borde
hafva kunnat blifva - »en skön lager i kronprinsens krona»,
ansåg att hvad som i sjelfva verket uppnåtts vore »allt för
obetydligt och illa motsvarade de löften, som blifvit oss gifna».
Han tviflade i sådana ögonblick på att den väg, kronprinsen
beträdt, kunde leda till något annat än förspillandet af »hans
reputation och popularitet samt det helas snart derpå
följande fall.»
Kronprinsens bref till kommissarierna, har
Trolle-Wacht-meister antecknat d. 2 Nov. 1814, »vittna om hans häftighet
och hans deraf följande ombytlighet. I det ena hotar han
att marschera, om icke grälet genast slutar; i det andra,
skrifvet dagen derefter, yttrar han, att man bör undvika att
genom hot stöta national-egenkärleken; i ett tredje begär han
kommissariernas decisiva svar, om han bör gå på, eller låta
tiden verka. Han har nu kallat till sig en af kommissarierna,
amiralen baron Platen, den skickligaste att i detta fall gifva
råd; och på öfverläggningarna med honom beror det troligen
helt och hållet, hvad beslut prinsen tager i anseende till
fiendt-ligheternas början.»*
»Det som nu så mycket förargat prinsen, är vägrandet
af full dispositionsrätt öfver norska arméen, af hvilken enligt
norrmännens mening endast hälften skulle få kommenderas
utom deras gräns. Jag förutser — huru uppbragt han än
var — att han likväl ger efter äfven i denna punkt. Måtte han
* Se kronprinsens bref under Oktober 1814, tr. hos Nielsen, Det förste
overordentl. Storthing, s. 92 o. f.; jfr. Schinkel, IX: 457, Bihang III: 301 o. f.
samt Alin, anf. st. s. 67 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
