Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817 - Underhandlingar i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo POLITISKA FÖRHÅLLANDEN, REGERING OCH RIKSDAG.
stämma . . . Dessutom, om vi utan hänseende till vårt första
stolta språk betrakta saken, så finna vi, att sedan norrmännen
revolutionerat sig och valt en egen konung, tvingas de af oss
att snöpligen skiljas vid denna konung och i stället antaga
vår samt se en svensk ämbetsman residera i deras
hufvudstad, der förut deras egen konung utöfvade makten. Det
synes väl icke tvifvelaktigt på hvilkendera sidan — vår eller
norrmännens — nationaläran förklarat sig. Jag ber derjemte
att få fråga, om för två år sedan någon sagt att en sådan
förening, som den nu skedda, skulle inträffa — om då icke
de flesta skulle funnit ett vigtigt mål ernådt och att knappast
något mera varit att önska? Ni påminner Eder, icke längre
sedan än efter kronprinsens hemkomst från Tyskland, då
kampanjen mot Norge skulle företagas, att uti det statsråd,
som derför hölls, och der jag var närvarande, svarade prinsen
leende, i anledning af Engeströms käcka förbehåll, att
norrmännen ej skulle få gifva sig annorlunda än på nåd och onåd:
Voilà de quoi nous parierons, après avoir gagné deux batailles.
Derefter tillade han: Il faut que la Norvége soit unie ou rènnie
à la Suède. Je ne chicane pas sur 1’alternative. Les
circon-stances doivent décider de cela. L’essentiel est que la Norvége
soit arrachée au Danemark. Messieurs, n’ëtes-vous pas de cet
a vis? Jag minnes rätt väl, att herrarna då alla bugade sig och
biföllo, utom Engeström, som mumlade smått.»
Samtalen, icke minst det sist anförda med Sveriges
justitiestatsminister, äro i hög grad betecknande för stämningen i de
svenska regeringskretsarna. Kändt är, att grefve Gyllenborgs
mening äfven delades af utrikesministern v. Engeström och af
Adlercreutz, krigaren, som ansåg att Norges »eröfring,
företagen med svensk armé, svensk flotta och svenska pengar»,
borde medföra åt Sverge helt andra fördelar.*
Konventionen i Moss följdes af stortingets inkallande och
af underhandlingarna mellan norska folkets ombud och
kronprinsen af Sverige, som handlade å den gamle konung Karl
XIII:s vägnar. Karl Johan uppträdde med bestämdhet mot
de norska fordringarna och sparade ej på hotande förmaningar;
* Se härom Schinkel, Minnen IX: 62—67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
