Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEySAR ALEXANDER.
skall gifva åt kejsar Alexander den plats, honom tillkommer,
och som icke är alldeles densamma, som han nu, på höjden
af all storhet, innehar. Jag undrar, om man uti häfderna en
gång skall finna, huru han, efter att hafva svurit konungarna
i Sverige och Preussen en evig vänskap och att med dem
stå eller falla, efter en förlorad batalj på Napoleons befallning
håller till godo med en remsa land, som tages af den ene af
dessa hans allierade, och äfven på befallning ingår i styckning
af den andres stater, som han verkställer med samma
kanoner och gevär, hvarmed hans allierade, som han nu plundrar,
nyss förut med eget oklokt blottställande undsatt honom i
behofvets stund till försvarande af en gemensam sak. Vidare:
huru han sedermera af en främmande prins (kronprinsen) och
af sitt eget folks högt yttrade fordringar måste uppäggas till
försvar af sin krona, sin heder och sitt land; huru hvarje hans
steg måste ledas af denne främmande furste; huru han vid
motgångar måste af honom afhållas från att ingå i
fredsaf-handlingar, som skulle medfört hans förderf — derom kunna
o
mötena i Abo och Trachenberg vittna — samt måste af honom
öfvertygas, att Ryssland ännu var i stånd att föra krig; huru
han skurit lagrar genom det att han ridit bredvid arméerna
samt förblindat alla med sin verkligen älskvärda popularitet;
— och slutligen huru han, såsom prins Kristian anmärkt,
ersatt sitt röfveri af Finland genom hjelp att tillröfva oss
Norge.»
»Vår sak med Danmark är helt annorlunda. Anfallet från
norska sidan 1788, diversionen äfven derifrån 1808 — utan
hvilken vi, oaktadt vårt dåliga försvar, ändå icke förlorat
Finland, så länge vi haft penning-utvägar till krigets förande —
samt Danmarks utverkade löften af Napoleon att få rycka
till sig bitar af Sverige, — allt detta hade visat oss
nödvändigheten att sätta oss i säkerhet emot en sådan granne,
färdig att vid hvarje krig från norska fjällen falla öfver oss och
från den sidan taga oss i ryggen.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
