Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817 - De hundra dagarnas krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo POLITISKA FÖRHÅLLANDEN, REGERING OCH RIKSDAG.
De oväntade händelserna i Frankrike under Februari och
Mars 1815 syntes sätta verldsfreden ånyo i fara och Alexanders
nyvunna storhet på spel. Wienerkongressen, der man satt
»— så tryggt på Europas lik
och hackade bit ifrån bit»,
syntes för en tid hafva gjort fruktlöst arbete. Napoleon hade
från sin klippö i Medelhafvet företagit sitt triumftåg till
Frankrikes hufvudstad; »den vaknade örnen» syntes ånyo hafva
lyft sina vingar till segerflykt.
Små roffåglar, akten er! Hämnarn är när,
han gör på er delning ett slut —
så helsades de »hundra dagarnas» början af den skald, som
året förut sjungit »Nore».
Denna stämning för »århundradets hjelte» hade icke hans
oförrätter mot Sverige kunnat utplåna, lika litet som tsarens
välgerningar kommit Sverige att glömma Finlands förlust.
Denna hänförelse för Napoleon delades dock icke af
Trolle-Wachtmeister; och utgången gaf honom rätt. Med
bekymmer mottog han dessa underrättelser; med ännu större erfor
han, att den furste, som så väsentligt bidragit till Napoleons
störtande, ej utan en viss tillfredsställelse helsade hans
återkomst och möjligheten af en ny sakernas ordning i Frankrike.
D. 2 April 1815 har han antecknat i sin dagbok: »Öfver
England ankom i dag den underrättelsen, att Napoleon i
spetsen för de trupper, som skulle föra vapen emot honom, den
21 Mars ankommit till Paris, der han blifvit med jubelskri
emottagen af samma folk, som för knappt ett år sedan kysste
kejsar Alexanders stigbyglar och svansen af hans häst.
Glädjen öfver denna händelse är hos två tredjedelar af vår
kortsynta allmänhet obeskriflig. Det är ett temligen märkvärdigt
bevis på esprit de conséquence hos våra ständer, då de fröjda
sig deröfver att en armé, lik prætorianerna i Rom, förklarar:
1’empire est à nous; tout ce qui a été fait sans nous est
nul» — samt derefter disponerar om tronen, utan att sätta i
fråga national-representationens bifall. Man skulle icke tro,
att våra representanter fägnade sig åt grundläggande af ett
sådant efterdöme.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
