Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden, regering och riksdag 1814—1817
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGENS MISSTÄMNING. 5 I
•
D. 31 Maj.
i Hvad är då denna s. k. opposition? — En hos ständerna,
efter sex veckors afbidan på ett utlåtande eller åtgärd från
regeringen, fattad afsigt att sjelfva undersöka orsaken till den
redan inträffade och ännu hotande förlägenheten och att sjelfva
uppsöka hjelpmedlen, sedan regeringens envisa tystnad
ådagalagt, att ingen handräckning vore från den att vänta. Om
denna så kallade opposition haft till föremål, liksom den gamla,
att reta regeringen och göra oreda — hvilket härligt tillfälle
erbjöd sig icke då uti norska konstitutionsfrågan, som var af en
så ömtålig beskaffenhet och deruti allmänna opinionen genom
det okloka missnöjet med norska föreningsvilkoren icke var
rätt lyckligt stämd! Blott ett ord hade behöfts, för att sätta
vår nationalegenkärlek i låga och ge anledning till den värsta
oreda. Och med allt detta hafva ständerna varit så handlöst
lemnade åt sig sjelfva, att icke den minsta ledning af ärendena
eller samband mellan dem som arbetade för regeringen funnits.
Man jemföre nu med detta förhållande den kitsliga oppositionen
vid riksdagen 1800!»
»Puke går bort utur statsrådet. Kronprinsen vill hafva
efter honom amiral Cederström. Alan hade önskat i stället
amiral Nauckhoff, lika ärlig i sina obehagliga former, som
den andre är intrigant och slingrande. Adlerbeths afsked lär
ändtligen vara af honom beslutadt efter en lång tids tal derom.
Man förutser att statssekreteraren grefve Mörner efterträder
honom och derigenom kommer ur förlägenheten för sitt
finanssystem eller rättare statsekonomiska system, hvilket, oaktadt
allt för ständernas mening visadt förakt, han likväl hade måst
gå ifrån, om han qvarstannat i sin befattning.» -
ärenden»; men om riddarhussekreteraren A. G. Silfverstolpe fäller han — under
erinran om det pedanteri som tillhörde honom — följande vackra omdöme:
>Han bär i sitt lugna väsen det skönaste uttryck af ära och redlighet och är
en af de dygdigaste menniskor, jag känner, samt lifvad af ett sannt och varmt nit
för sitt fädernesland. Han är i detta afseende värdig att tjena till efterdöme för
hvem som helst, och den del, han har i konstitutionen, som är ganska betydlig,
kommer att gifva ära åt hans minne.» Äfven J. Cederström — »träbenet,
Silverstolparnas Jacques och champion» — hvars envishet och ungdomliga
sjelf-klokhet ej behagade, får det rättvisa erkännandet, att »hans berömliga egenskaper
borde med tiden och mognaden göra honom till en man af förtjenst och nytta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
